2011 – en sammanfattning…
Jaha ja… nyårsafton och som brukligt ska man väl då sammanfatta året? Det går att göra rätt kort och koncist om man vill…
2011 var ett riktigt skitår och många tårar har runnit!
Ska man vara lite mer detaljerad så var det så här:
Året började med en vargavinter från helvetet – igen.
Under våren och sommaren gick all kraft åt att pendla 50 mil fram och tillbaks till Rättvik för att flytta mamma till äldreboende samt tömma och sälja lägenheten. Själva flytten gick över förväntan och hon fann sig väl tillrätta men sen vände det snabbt och otippat. Under sommaren mådde hon riktigt dåligt, främst psykiskt, och när det efter många om och men verkade vända framåt hösten, även om de positiva tecknen var knappt skönjbara – så gick hon bort… Det var ju inte meningen? Det skulle ju bli så bra det där?
Mitt i allt detta har vi lyckats klämma in ett antal tävlingar i högre klass spår som samtliga gått åt h…vete även om några få ljuspunkter har funnits i mörkret och två av tävlingarna åtminstone gav resultat ”godkänd”. Under våren behandlades Karlsson för noskvalster och i höstas var det tonsillit. Frågan är hur mycket av misslyckandena som berott på detta? Och hur mycket som berott på bristande fokus från min sida på grund av det som står i förra stycket. Några starter i lydnadsklass III har vi också hunnit med utan särskilt imponerande resultat.
Visst har det väl funnits positiva och roliga händelser mitt i allt detta (Årets Border, Kindslägret, SM…), men de poppar liksom inte upp överst på listan?
Den nyligen påbörjade sökträningen känns dock rolig, så avslutningen på året kanske är en vändning, trots allt…?
Nu håller jag tummarna för att 2012 blir ett betydligt bättre år, på alla plan.
Så nu vill jag önska både mig själv och er ett riktigt
Mellandagslyx
Kom just från stan, en mil bort. Där finns det inte en snöflinga. På ”fjället” ser det ut så här…?
Det jag skrev igår, om att snön förmodligen tinat bort, var en lögn. När jag gick ut strax efter visade det sig att den vräkte ner igen…
Anledningen till besöket i stan var att jag bestämde mig för att lyxa till det med proffsstädning av gammelbilen inför försäljningen. Att stå ute, med halvtaskiga ”verktyg” just nu kändes inte så lockande och eftersom jag har en bekant som driver bilvårdsfirma så…. Kostade bara några få hundralappar och bilen blev som ny, eller .. typ, nästan ny. 
Hade aldrig kunnat åstadkomma det resultatet själv och då körde de ändå bara en light-rekond, på min begäran. Äkta mellandagslyx kallar vi det. 
I avdelningen (nästan) sovande hundar har vi två nya bidrag:
En sur terrier som prompt ska sova på sin randiga kudde även om husse sitter i vägen och det är (nästan) omöjligt. Men finns det hjärterum så…?
Sen kan man undra om Iza låtsas att hon är en vildhund som sover under en gran i skogen? Som sagt; det är lite tight.
Avslutningsvis så har nog amaryllisen inte läst rasbeskrivningen tillräckligt väl. NU blommar den? Åtta ståtliga klockor, och en till stängel på gång. Jag trodde det var jul vi kommit överens om – inte nyår?
Idag är det sista semesterdagen för den här gången. Detta innebär troligen att jag kommer uträtta stordåd, eller hur?
Sökpass 4.5
Här ligger de på tork, en del av våra träningskamrater.
De tvåbenta fick åka hem var och en till sig och torka av egen kraft, efter väl förrättat värv.
Förra gången kunde vi ju inte delta så det här som borde ha varit femte passet blev ju det fjärde istället. Två och en halv vecka sedan sist. Hur mycket skulle sitta kvar i den lilla terrierhjärnan? Naturligtvis var det utfärdat klass 2-varning för vindarna och det regnade mest hela tiden. Det börjar kännas som normaltillstånd för sökträning?
Till att börja med skulle vi köra vindmarkeringar på lite större avstånd men vindarna var milt uttryckt nyckfulla och det var inte helt enkelt att få till. Vid ett par tillfällen kändes det verkligen som om vinden kastade runt innan han riktigt hunnit förstå vad han hade i näsan? Ett par av dem kändes dock bra.
Andra passet var det markeringsövningar och där blev det stundtals lite tilt i terrierhuvudet. Han hittade lösrullarna utan större problem men vid den andra markeringen stannade han kvar hos figgen och bara tuggade på den, i trans, med fullständigt igentäppta öron?! Efter en stund lossnade dock vaxpropparna och vi kunde fortsätta. De känns inte som om han riktigt har förstått att vägen till pipleksakerna går via att komma in till mig med lösrullen? Det blir liksom lite för många steg? Å andra sidan var det ju bara andra gången vi körde markeringar så det kanske inte är så konstigt? Vad vet jag? Det största problemet är trots allt fortfarande för träningskamraterna att få mig att agera som jag ska. Men de kämpar på och talar tydligt med höga röster så det kanske ska gå till sist?
På vägen hem öste regnet ner och övergick gradvis i snö. Här hemma på fjället fastnade skiten på backen och det blev rejält vitt men nu tror jag det mesta försvunnit igen.
En semesterdag kvar, sen är det ju liksom bara vanlig helg igen, även om just den helgen råkar tituleras ”nyår”. Vi får se hur jag ska disponera morgondagen? Kunde ju vara mysigt att sova längre än till 06.00, till att börja med. Tror jag vaknat senast klockan 06 varenda dag på ”jullovet” och det är ärligt talat inte jättekul…
Glimtar av en julgran
Förutom hundarnas julklappsöppning har det ju inte varit särskilt mycket jul(bilder) i bloggen. I morse, när husse sov och det fortfarande var mörkt som i en säck utomhus, roade jag mig med att fota lite med dvärgkameran, på frihand. Ljuset bestod i stort sett av ljusslingan i granen.
OBS! Hyacinten hänger inte i granen men fick vara med ändå.
I övrigt har dagen bl a ägnats åt beslutsångestframkallande vandringar på och mellan några olika elektronikbutiker samt avbetande av en och annan idéell surdeg.
Men i morgon – då ska vi träna sök!
Mañana…
När man (läs: jag) är lite sådär planlöst ledig, som t ex när man (läs: jag) har jullov, drabbas man (läs: jag) lätt av mañana-syndromet; alltså – det kan jag göra i morgon.
För att undvika det i viss mån klarade jag av tre av de större projekten, åtminstone av de som ska utföras utanför hemmet, redan idag.
1. Besökte tre olika möbelaffärer och provsatt ungefär 28 fåtöljer utan att hitta den optimala. Medan jag provsatt den minst o-optimala fåtöljen bestämde jag mig för att köpa en ny Tempur-kudde istället. Räknas det som fåtölj…?
2. Besökte en golvfirma och valde mellan ungefär 72 sorters ekgolv. Plank, tvåstav, trestav, mycket kvistar, lite kvistar, lack, mattlack, dyrt, billigt? Fick med mig provplanka hem – 3-stav, mattlack, ganska lite kvistar men mycket bättre pris än det som var lite snyggare. Karlsson har gått på plankan (!) och jag tror den fick godkänt.
3. Besökte färgaffären och valde mellan ungefär 56 nyanser av grå väggfärg. Fick med mig två provburkar hem. En ljusgrå och en ljusgrå. Här är vi minsann wild & crazy!
***
Igår flög, btw, fan i mig och jag bestämde mig för att lägga ett spår till Karlsson. Det var ungefär 1,5 månad sedan sist så det var väl på tiden. Han löste det faktiskt riktigt snyggt och plockade samtliga apporter utan några tveksamheter. Han hade lite problem på ett ställe där jag gått snäva serpentiner men när han fått jobba på det en stund kom vi vidare. Vi avslutade det hela med ett rejält pipleksakmedsvans-race vilket var mycket uppskattat och sen sov han gott på kvällen. Och om någon har lyckats missa min nya favoritbild som publicerades i förrgår så kommer här en mer ”koncentrerad” variant.
Jag bara älskar bilden! Jag har den numera som skärmbakgrund i telefonen, på datorns skrivbord och på kylskåpet. Kommer på mig med att, med jämna mellanrum, trycka igång skärmen på telefonen bara för att få se den. Rent tekniskt finns det väl mer att önska av bilden, men koncentrationen och uttrycket i hans ansikte värmer ett mattehjärta alldeles ofantligt!
Dagen efter kvällen före
Igår jobbade vi alltså ikapp det här med julafton och det tyckte i synnerhet hundarna var på tiden. Som vanligt gick de i tokspinn när paketen kom fram. Det här med paket under granen kan vi bara glömma sedan Karlsson gjorde entré i huset. Han är helt övertygad om att alla paket är till honom och döljer fantastiska leksaker. Vi kan väl uttrycka det som så att … det blir lite rörigt. När det så äntligen är dags att frigöra påsarna med paket ur förråden där de varit instängda blir det riktigt livat. Iza är ju inte den som är den så hon är nästan lika engagerad som lillebror. I alla paket, utan någon som helst hänsyn tagen till vad det står på etiketterna…
Men de får ju naturligtvis egna paket också.
Skynda, skynda…
Yes! Där lossnade den ur pappret!
En kort stund senare. Åsnan börjar se lätt sliten ut.
Observera själva pipen (vid pilen) som redan är urmonterad.
En ännu mer sliten åsna, tillfälligt i storasysters vård.
Dagen efter, strax innan begravningen…
Jag antar att det får betraktas som en lyckad (försenad) julafton?
Det är ju inte utan att jag ibland undrar hur det vore att leva med en terrier som kan ha den här typen av leksaker i flera timmar utan att slakta dem? Eller dagar? Eller t o m år?! Det förekommer. Har jag hört…
När andan faller på… *
…sådär runt lunch på juldagen är det rätt skönt att ha en egen appellplan som lyser grön och snöfri. Då kan man få sig ett rejält lydnadspass med liten terrier medan husse tar schäfertanten på långpromenad.
Dagen började dock tidigt (går man och lägger sig tidigt, fullständigt uttråkad, vaknar man tidigt – enkel matematik) med traditionsenligt slappande. Jag tittade på film och hundarna slappade under granen. Jag har fortfarande inte riktigt förstått husses placering av bia-bädden men inte heller orkat göra något åt den…
Men lite senare blev det mer action. Vi började dock med porträttfotografering vilket terriern tyckte var ungefär lika mycket pest och pina som vanligt.
Men han blev på lite bättre humör.
Därefter körde vi ett rejält lydnadspass som innefattade bl a inkallningar…
…och sändande till ruta.
Hopp i livräddningsstil, i första försöket.
Sen gick det betydligt bättre.
Freestylekryp. Det ÄR lite svårt att krypa när matte är framför istället för bredvid, men det går. I alla fall en liten bit.
Tungapport hann vi också med…
…liksom metallapportering både på slät mark…
…och över hinder.
Vi avslutade med en fin vittringsapportering men då hade jag lagt ifrån mig kameran, precis som under större delen av träningspasset.
Gröna gräsmattor och hundträning kan få även en tjurig matte på betydligt bättre humör!
Om ett par timmar kommer svärföräldrarna och svägerskan hit för försenad julmiddag samt julklappsutdelning. Om man låtsas att man är i England eller USA så är det ju faktiskt helt normalt med sådana arrangemang den 25:e december…
* Märkligt uttryck, ”när andan faller på”, någon som vet var det kommer ifrån?Inställt!
Vissa i familjen tar det här med julstök och förberedelser med ro och en lätt attityd av laissez-faire. Vissa tar det på lite större allvar. Därför känns det extra tungt när husse, precis när vi börjde tro att vägarna faktiskt var tillräckligt salta, blev utringd på dagens andra runda. Klockan lär vara närmare midnatt när han är hemma och julafton är härmed inställd, eller åtminstone uppskjuten till i morgon. Igår var det en massa plusgrader. I morgon ska det bli en massa plusgrader. Varför inte idag också, va? VA?
Juldagen brukar vara helig för mig, av precis motsatta orsaker mot julafton. På juldagen har man inga åtaganden. Huset är städat, mat finns och man kan ägna dagen åt att göra ingenting. Bortsett från en och annan hundpromenad naturligtvis. Nu blir det inte så.
Husse hann åtminstone hem till doppet i grytan hos svärmor. Eller, vi sköt fram det lite så att han skulle hinna hem, så halva dagen avlöpte enligt traditionen. Vad jag har att se fram emot nu är en kväll framför TV:n tillsammans med hundarna. Jag som ALDRIG brukar se på TV på julafton, om man inte räknar med Kalle Anka & Co då?!
Eller… man kanske skulle passa på att betala räkningarna? Det lär ju inte vara någon kö på internetbanken i alla fall.
Inte ens den förb… amaryllisen vill samarbeta. Den hade en uppgift – att slå ut till julafton, men inte ens det klarade den…
Ja, jag är rätt grinig och besviken och ledsen. Märks det?
God Jul, eller nå’t…
I nuläget är det tveksamt hur god julen blir? Husse gav sig just iväg på dagens första sextimmarspass i saltbilen. Enligt ”chefen” skulle det troligen bli ett till… Kul i jul, typ. Det faktum att man aldrig vet när han ska jobba är nog det som sliter mest. Jag har ju själv jobbat skift med både jul-, nyårs- och midsommaraftnar i många år men det visste man liksom om flera månader (år?) innan och både man själv och omgivningen kunde ställa in sig på det.
Hade jag kunnat ringa och prata med mamma eller pappa hade det kanske känts lite bättre? Husses jobb i kombination med avståndet har ju gjort att vi inte firat jul med varken den ena eller andra på många år, men de har ändå bara varit ett telefonsamtal bort. Nu är det inte så längre…
Ja, jag vet att det finns de som har de mycket, mycket värre! Jag har trots allt ett varmt hus, mat på bordet (eller åtminstone i kylskåpet), två härliga hundar och husses lilla familj att tillbringa dagen (och kvällen) med om jag vill så egentligen är det inte alls synd om mig men ibland är man ändå sig själv närmast. Just nu vill jag mest att det ska vara en vanlig j…a lördag, vilken som helst, och inte julafton.
För övrigt så har det från vissa håll ifrågasatts varför Iza aldrig är med på julkorten numera. Jag vet exakt varför! Första året Karlsson fanns i familjen (2006) producerades detta julkort. Då hade jag tillgång till fotostudio, proffsfotograf med proffskamera och … fotoassistent. Samtliga inblandade, utom möjligen hundarna, höll på att avgå med akut magsår innan vi kom fram till det här slutresultatet, även om vi fick oss rätt många goa skratt på vägen.
En del av ”vägen” kan man se här, om man inte sett det förr (jag brukar visst länka varje jul…) och jag rekommenderar varmt ett klick på länken om man vill dra på smilbanden. Sen behöver man nog inte heller ifrågasätta valet av aktörer på de framtida julkorten.
Så … nu hoppas vi att alla får en fin jul! Även jag ska nog skärpa till mig och reda ut det här. Som sagt; det kunde varit mycket, mycket värre men ibland är det lite svårt att bara bita ihop.
Av – på!
Det är ju mycket snack om av- och påknapp på hundar. Påknappen på Karlsson har jag definitivt hittat men avknappen är det lite värre med… Däremot funkar den alldeles utmärkt när katt… eh, förlåt, hunden själv får välja. Och då blir han verkligen jätte-av! Han kan gå från full (självvald) aktivitet inomhus till att lägga sig för sig själv och sova i ett hörn i flera timmar, oavsett vad som händer i huset. Ibland börjar man undra om han har flyttat för det är sannerligen en stor kontrast till Iza som alltid är inom synhåll.
En vanlig dag när jag jobbar hemma är det OK att gå in i (fd)pannrummet/tvättstugan där kängor och hundkläder bor fram till klockan 11 ungefär. Men efter 11 höjs beredskapen avsevärt eftersom lunchprommisen brukar äga rum vid 12- snåret.
Igår gick jag in där vid 11.30 för att stoppa i tvätt i i den för ändamålet avsedda maskinen och då gick larmet! Båda hundarna gick igång för fulla muggar, övertygade om att det var promenaddags. När jag sedan riktade min uppmärksamhet mot tvättmaskinen istället för att börja byta kläder tog det ungefär 18 sekunder innan det såg ut så här…
För övrigt är det bara julgranen som fattas för att det ska bli jul i år också. Husse har varit lite upptagen med vädret den här veckan och i helgen var ju inte jag riktigt på banan. Men kanske, kanske kan det bli inköp idag? Ja, jo… vi bor i skogen men att gå ut och stjäla en gran ligger inte för mig. Dessutom är det ont om ädelgranar här… I värsta fall får jag väl sopa av gammelbilen och åka och handla själv. I den nya går det inte in någon gran för alla hundburar.
Fjärde sökpasset…
…bidde fiasko. Det bidde inte alls vid närmare eftertanke, åtminstone inte för oss.
Efter två praktiskt taget sömnlösa nätter med, som det populärt brukar kallas ”bröstsmärtor” som gjort det omöjligt att ligga ner, bar det tidigt i morse iväg till akuten. Jag trodde väl egentligen inte att det var något med hjärtat, även om det onda satt väldigt strategiskt placerat, men kände att det var dags att i så fall utesluta det och gå för diagnosen muskelinflammation som jag själv trodde mest på. Efter EKG, diverse blodprover, några timmars väntan och rätt många sidor i boken jag var förutseende nog att ta med mig kom läkaren fram till samma diagnos eftersom alla prover var helt OK. Rekommendation; ipren/alvedon eller liknande samt att röra på mig. Den första rekommendationen följde jag stenhårt och direkt vilket ledde till att jag faktiskt fick fyra timmars sömn, som utan problem kunde ha blivit fyra till, när jag kom hem.
Under de omständigheterna kändes det inte som någon god idé att ge sig ut i sökskogen. Rent fysiskt hade det nog fungerat, om jag inte somnat vid ratten på vägen dit, men jag hade troligen inte varit någon succé varken som hundtränare eller figurant. Vi får ta nya tag nästa helg, eller när det nu kan tänkas bli. Jag och Karlsson är iaf disponibla fr o m juldagen.
Karlsson var förresten hur charmig som helst i natt, när jag försökte hitta något sätt att ligga på som inte gjorde ont. Han, som normalt sover som en gris i sin lilla säng vid våra fötter, knallade resolut upp och la sig vid mitt huvud där han ägnade sig åt att ge mig en tröstande slick på näsan ungefär var fjärde sekund. Jag kan ju inte påstå att det hade någon direkt sövande effekt, men jag blev åtminstone lite mindre ledsen.
När jag vaknat till följde jag rekommendation nr två och rörde på mig genom att utföra en lätt medioker julstädning, rörelse som rörelse liksom?
Sedan drabbades jag av insikten att jag har 40-45 pelargoner i lagården som inte fått minsta gnutta vatten på 5-6 veckor så det blev nästa projekt. Man kan ju konstatera att alla inte tar det där med vintervila på så stort allvar.
Den högra är en Mårbacka. En rosa! Jag har över huvud taget ingen vit mårbacka, åtminstone inte på sommaren. Antagligen är det väl bristen på vatten, ljus och värme som fått den att konvertera. Vi får väl se om det bara är tillfälligt? Den vänstra, Carmel, ser ju inte jättepigg ut, men för någon vecka sedan var det säkert en riktigt fin blomma. För övrigt ser det mesta rätt risigt och … vintervilande ut, precis som det ska vara.
Same, same but different…
För ett par veckor sedan köpte jag ju en ny bil. Den gamla är fortfarande kanon (har inte ens försökt sälja den än, men snart…) men det var lite i det läget att antingen byta upp sig nu eller köra den tills det var dags för skroten. Den sistnämnda taktiken använde jag på mina fyra första bilar och den sista tiden (typ tre år eller så) innan den sista resan är aldrig kul. Ja en av dem brann förresten upp, precis när vi rustat upp den så att den skulle hålla i några år…
Nåja, ny (=bättre begagnad) bil är nu inhandlad och varför variera sig? Det nya är av samma märke, samma modell och samma färg som den gamla. Men – ett antal år yngre och med betydligt färre mil på mätaren. De är faktiskt så lika att båda två gått som länsveterinärsbilar och de jag köpt av är hundägare som i sin tur köpt bilarna från Kvarndammens bilauktioner! Tja, varför frångå ett vinnande koncept?
Det finns dock ett antal rätt drastiska skillnader på bilarna eftersom modellen liksom kommit i en ny modell. Ja ni fattar va’? Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag uppskattar nymodigheterna.
1. Den nya har ingen handbroms! Eller, jo… det har den naturligtvis, men det är en knapp på instrumentpanelen! Vafalls! Undrar hur många månader det ska ta innan jag slutar famla efter handbromsspaken (efter att jag tryckt in knappen)?
2. Den nya har ingen nyckel! Den har en ”klump” som man trycker in i ett hål i instrumenpanelen?! Mycket skumt… Jag antar att den på något sätt är batteridriven, och vad gör man den dagen man står ute i skogen och batteriet är slut? Eller laddas klumpen under körning?
3. Xenonlampor! Funkar utmärkt när man kör men är väl troligen ett halvt helvete att byta. Redan på husses bil, ett par år äldre, måste halva bilen plockas isär – typ – för att verkstaden ska komma åt lamporna… Överhuvud taget ett idiotiskt koncept om man frågar mig.
4. Rent generellt är jag skeptisk till nyare bilar just eftersom de ofta kräver (dyra) märkesverkstäder när något går sönder pga av all elektronik, men vi får väl se hur det går.
När jag skulle kolla lite i instruktionsboken hittade jag den inte och ringde förra ägaren. Det visade sig att den var dold i ett ”lönnfack” i instrumentpanelen… Ja hej och hå…
Någon dag, kanske i morgon, ska jag försöka flytta in i den nya på allvar. Just nu har hundarna liksom varsin bil eftersom bara Karlssons bur är insatt i den nya och sen ska den gamla ut på Blocket. Jag bävar…
***
Efter att detta skrevs, igår kväll, fördjupade jag mig (nåja) i instruktionsboken och fick några frågetecken uträtade. Idag har jag även flyttat in i den nya bilen på allvar men det höll på att ta en ände med förskräckelse. För att få in Izas bur krävdes det en smula list, en gnutta våld och några svordomar. Vi hade mätt, innan jag genomförde affären, men inte själva öppningen som visade sig vara mindre än det var innanför öppningen – typ. En stund såg jag ytterligare tusenlappar fladdra iväg på ny bilbur och hann bli lite nervös. Den befintliga buren har hängt med i ca 18 år och skräddarsyddes till den i början omnämnda bilen som brann upp och har sen passat i alla bilar, både mina och husses, sedan dess.
Lättskrämt och snabblagat
Drog igång datorn för en liten stund sedan. På modemet lyste bara två av tre lampor, och på routern lyste det orange istället för grönt i en av lamporna. Och naturligtvis kom jag inte ut på nätet… *suck*
Greppade telefonen och slog 90200. Talade mig fram i ”menyerna” (känner mig alltid lika fånig) och just när jag skulle knappa in mitt telefonnummer så … började lamporna lysa i rätt antal, ordning och färg. Vissa är lättskrämda.
Idag var det halvdag på jobbet för samtliga. Vi ska på julbord ikväll och chefen beräknar väl att vi behöver en hel eftermiddag för att piffa till oss, typ. Jag har dock ägnat en stund åt att träna lite lydnad med Karlsson i en fascinerande blandning av snöblandat regnhagel. Kul hade vi, även om precisionen var … sådär. Vi kanske skulle göra detta lite oftare?
Från Kinds lydnads-KM för en dryg månad sedan.
Julkortstradition
Själv envisas jag ju med att skicka en helt osannolik mängd pappersjulkort, framför allt till släkt och till gamla vänner som jag inte har nätkontakt med. Men – jag har naturligtvis även en cyberspace-anpassad edition som jag tjuvhåller på ett tag till.
Nu har dock de digitala börjat ramla in i mailboxen så helt enligt traditionen har jag gjort en egen sida för dem. Man hittar den uppe i menyn. Den fylls på efter hand utan att det annonseras speciellt här.
För övrigt så ber Iza mig framföra att hon återigen mycket förtjänstfullt assisterat matte vid skapandet av 2011 års julköttbullar!
DET ÄR INTE MITT FEL!
Snö eller inte snö? Storm eller inte storm? Regn eller inte regn? Diskussionerna på Facebook börjar bitvis anta en rätt hätsk ton och i synnerhet snökramarna verkar, på fullt allvar, leva i tron att det är vi som inte älskar snö som åstadkommit det hyfsat osympatiska vädret vi har nu. Som det skrevs i en kommentar för någon vecka sedan; ”det är tur att vi inte kan påverka vädret för då hade det varit krig”. Sant. Vi hade nog haft ett fullt utvecklat inbördeskrig åtminstone i södra Sverige…
Vissa tycker att man ska flytta! Jo men visst… Jag vill bara påminna om att jag redan flyttat 50 mil söderut men det hjälpte inte nämnvärt. Dessutom finns det rätt många andra skäl som gör att man inte bara flyttar hur som helst.
Tyvärr finns det ju sällan några ”lagoma” mellanlägen i det här landet. Mitt personliga vinterideal är -2 och lite frost, men jag tar faktiskt hellre regn (i måttliga mängder), lera, skitiga golv och hundar än jag tar 60-70 cm snö! Därmed inte sagt att jag vill ha stormvindar var och varannan dag, 3-4 åskväder på en vecka (i december!) och översvämningar. Men framför allt; jag kan inte göra ett smack åt det!
Gilla läget ska man visst göra – det är fiiint – men man behöver ju inte lägga sig platt för det. De två senaste vintrarna har jag blivit snudd på apatisk, och det är väl också ett sätt att gilla läget antar jag. Vi bor i ett land med åsiktsfrihet och tycker jag inte om snö så tycker jag inte om snö. Tugga i er!
Men varför tycker jag inte om snö då, frågar sig vän av ordning; det är ju så vackert!
Ja, snö är vackert när man kan sitta inne och titta på den, och på julkort. Man kan ta fina bilder när det är snö. Och ja – det blir ljusare. Men nackdelarna vinner. Stort!
Och vilka är nackdelarna då?
1. Jag bor ihop med en plog- och saltbilsförare och kan därmed i princip betrakta mig som singel i sju månader om året. Mellan oktober och april kan vi aldrig vara säkra på att något vi planerat ihop verkligen blir av, så det har vi i princip slutat med. Och är han hemma så sover han… typ. Detta innebär i sin tur att jag blir väldigt begränsad i vad jag kan göra. Bara en sådan sak som att gå ut med hundarna är svårt. De låter nämligen en del när det vankas promenad. Ibland har jag t o m börjat med att sätta ut dem i bilen för att sedan gå in och byta om… Ett litet problem iofs, men det känns … fånigt. Det där med julafton och nyår är också väldigt spännande projekt. Ska han jobba eller inte?
2. Vi blir väldigt begränsade i våra promenader när snömängden överstiger 10-15 cm. Det finns inga plogade”slingor” av lagom längd som går runt. Det är fram och tillbaka på grusvägen som gäller. Tråkigt!
3. Möjligheterna till hundträning begränsas kraftigt, i synnerhet med kortbent hund. Just den här vintern är jag ju extra angelägen om barmark med tanke på vår nya karriär i sök-branschen.
4. Snöskottning! Vi har en lååång infart som måste skottas. Det händer flera gånger varje vinter att jag helt enkelt väljer att stanna hemma för att jag är insnöad. Visst kan jag skotta en del, men med min nacke (bl a) så funkar det inte att hålla på som jag gjorde för 10 år sedan. Snöslungan husse köpte är så stor och klumpig att t o m han oftast väljer att skotta manuellt (om han är hemma)…
5. Bilkörning, sådär i största allmänhet. För det första ska bilskrället sopas rent/skrapas och sen vet man aldrig vad ens medtrafikanter hittar på. Det spelar ju ingen roll om jag kör försiktigt… Den faktorn finns väl iofs året runt men ingen kan väl förneka att risken att bli inblandad i en trafikolycka ökar på vinterhalvåret. Dessutom blir det trångt och stökigt när det inte finns någonstans att göra av snön.
6. Halka när man går. När jag går med hundarna har jag Icebug på fötterna och det funkar bra, men man kan ju inte ha Icebug hela tiden. De gör sig måttligt bra på butiksgolv t ex.
7. Risk för skador på byggnader vid stora snömängder. Vintern för två år sedan fick vi en vägg i lagården ”knäckt” av de stora snömängderna. Kostade en slant att laga trots försäkringsbolaget insats. Det taket är inte möjligt att skotta heller. Hustak och altantak har husse skottat in absurdum…
Nej, snö i stora mängder är onödigt, bökigt, stökigt och krångligt. Men … det är vad jag tycker. Jag betvivlar att SMHI, YR eller någon högre stående makt tar hänsyn till det. Låt mig tycka vad jag vill så får du tycka vad du vill, det hjälper ändå inte, men ibland måste man få häva ur sig sin frustration även över något man inte kan påverka…
Avslutningsvis en drygt två år gammal bild från när vintern fortfarande var acceptabel. Det gick ju över sen…
Sökpass 3 – grantanter och vattenslangar
Idag var det dags för tredje passet i vår (förhoppningsvis) nya gren. Märkligt nog var det varken regn eller stormvindar? Teorin, som uttalats av coachen, att busvädret skulle vara relaterat till vårt inträde i gruppen kom därmed på skam.
Eftersom vi kör korta pass får vi köra två gånger istället vilket innebär att vi börjar – och slutar. Medan jag värmde upp Karlsson riggade coachen och de övriga dagens första vindmarkeringsövningar. Lite extra klurigt blev det av att vindarna idag var extremt diskreta och det är vi ju inte riktigt vana vid. Jag fick order om att gå med kopplad hund i en viss riktning och invänta vindmarkering. Det gick … sådär. Ja själva gåendet gick väl ganska bra, men vindmarkeringarna lyste med sin frånvaro. Till sist fick vi till något som var åt rätt håll och efter en del jobb hittade Karlsson tanten (och piparna) som var väl gömda under några rejäla granruskor (nygallrad skog). Efter ett par till sådana övningar började poletten ramla ner lite sakta, men han tyckte det var konstigt? Hur kunde det växa granar på tanterna, typ?
När vi kört övriga tre hundar, som är betydligt mer rutinerade, var det dags för oss igen. Nu var det dags för markeringsövningar. Jag var ju något skeptisk till hur kul Karlsson skulle tycka det var med slaktad trädgårdsslang (lösrulle) när det fanns pipar i närheten, men det var onödig skepticism. Slaktad trädgårdsslang var – jättekul! Han kampade som f… med coachen och hängde fast monterad i slangen. När hon förflyttade sig en bit ut och släppte den på marken sprang han rakt ut och tog den och kom in med den och sen tillbaks till figgen för att leka järnet med piparna. Tredje gången hängde han så fast i slangen att vi inte höll på att få loss det lilla träsktrollet över huvud taget?
Nu har jag fått i uppgift att tänka själv till nästa gång, hur vi ska lägga upp det, och nu blev det jobbigt på riktigt.
För övrigt har gruppen ett digert jobb med att uppfostra mig. Gå framåt – gå utåt – gå hitåt – gå ditåt – rikta – rikta inte – ropa – ropa inte… Ja herregud… det är inte lätt att lära gamla mattar en ny gren. Tror definitivt det är ett värre jobb än att omskola Karlsson. Sen ska man ju göra rätt när man figgar också. Dagens största upptäckt på det området var att ”lite” är ett ord som kan tolkas väldigt olika.
Idag hade jag två kameror med, både dvärgkamera och finkamera, men några kort blev det likt förb… inte tagna. Hade fullt upp ändå liksom. Men medan jag funderar på nästa veckas upplägg kan ju ni fundera på hur ofta jag får låna min fotpall? Bild från igår kväll.
Utgrävningar!
I morse kom husse hem efter några dygns intensivt jobbande, i stort behov av sömn. Jag fick alltså ägna mig åt julstädning i någon sorts microformat som t ex inte innefattade dammsugare.
Jag började med att rensa i kylskåpet – en inte helt igenom jätterolig historia. Man kan väl enkelt uttrycka det som så att … skär man ner på hundträningen bör man även skära ned på inköpen av färskt träningsgodis…
Sen gick jag vidare till min lilla ”allkorg” på hallbyrån. Den där ni vet där allt (?) som inte har en given plats hamnar när man tömmer jackfickorna – typ. Där snackar vi mer arkeologisk utgrävning…
Korgen är inte stor. Inte stor alls faktiskt som man kan se på bilden, men den har uppenbarligen en helt fantastisk förvaringskapacitet.
(Uschäkta det gräsliga ljuset men kombinationen halogen, glödljus och blixt fixar åtminstone inte jag att rätta till i photoshop…)
- 7 nyckelband (Vem behöver 7 nyckelband? Till mitt försvar – jag har inte köpt något av dem.)
- 7 klicker varav 1 i den modellen som jag använder
- 4 SBK-utmärkelser för lång och trogen tjänst. Mycket märkligt med tanke på att de bara finns i tre valörer…?
- 2 förtjänsttecken (SBK) för lång och trogen tjänst…
- Spridda visitkort
- 1 spårapport
- Okänt antal nyckelringar
- Pass, giltigt
- Tändsticksask
- Klädnypa
- Div. reflexer och en blinkande lampa
- 1 utställningsrosett (BTS)
- Div dekaler, broderade märken och broscher (!) med schäfer, borderterrier och en katt (!).
- Isskrapa
- 2 lathundar för bruks och lydnad (varav en från 2002!)
- Brodyrmärken med SBK Handledare och SBK Instruktör
- Ett smycke av hemslöjdstyp
- 2 ridborgarmärken
- 1 anteckningsblock med schäfermotiv
- En glasögonputsare
- En spik och en bult
- Div papper…
…samt div annat smått och gott, inkl. ett antal bajspåsar. Som sagt; duktig korg, typ…
När det var klart gick jag loss på handväskan. Den rensas ju betydligt mer frekvent än korgen, men ändå inte tillräckligt ofta, uppenbarligen…
- Plånbok fet som en hästhandlardito, dock mest kvitton, tyvärr
- 8 cigarettändare
- 2 flaskor nässpray och en förp antiontihalsen-tabletter (jag är inte förkyld…)
- 2 USB-minnen
- 2 tuber handkräm
- 1 ficklampa
- 5 pennor
- 1 anteckningsbok
- 5 nagelfilar (!)
- 2 cerat
- Måttband i microformat
- Påsklämma
- Mobilladdare till bilen
- Mobilladdare ”vanlig”
- CD-skiva
- Compeed skavsårsplåster
- Treo, Alvedon, Ipren…
…och diverse annat smått och gott. Puh! Och då ska man veta att väskan är av ett ganska diskret format och dessutom praktiskt taget bara används till och från jobbet. Men man vet aldrig vad man kan behöva.
När dessa projekt var avklarade skottade jag fram bilen och sen bar det iväg in till stan för diverse ärenden och inköp av de absolut sista julklapparna så nu är allt klart på den fronten. En blöt hundpromenad fick det bli när jag kom hem och innan mörkret föll slaktade jag trädgårdsslangen så att vi nu har lösrullar till morgondagens sökträning, OM vi nu kommer så långt. Dock trotsade jag coachen och tog inte mittenbiten på slangen utan nöjde mig med ena änden. Men skulle det inte funka så vet jag ju åtminstone vad felet är.
Avslutningsvis kan jag konstatera att det faktiskt går att samsas i den nya bädden också, om bara Iza hinner dit först.
Snyggaste septemberpojken ever?
…och nej, det är inte mina utställningsnoteringar – de är förtryckta.
Egoism i terrierform…
Här går man och köper en ny mullig och gullig bädd som schäfertanten ska ha och mysa i, och vad händer?
Det tog max fem minuter…
Tigerjaktskalas!
Idag har det varit fullt upp, men hundträning har inte stått på schemat tyvärr. Karlsson började dock dagen med att vara väldigt uppspelt och förväntansfull. Det är inte utrett om det var för att det var hans födelsedag och att han såg fram emot kalaset, eller om han helt enkelt förväntade sig ännu en dag i sökskogen?
I förmiddags kom vår multipurpose-hantverkare (snickeri/plattsättning/el/rörmokeri) för att fixa lite i köket. Sätta kakel, byta bänkskiva och byta diskbänk var tanken och så blev det. Nu återstår endast fogning och det ska ske i morgon när fixet härdat. Det blir nog bra när det blir klart men just nu är vårt lilla hus rätt rörigt.
Karlsson har passat på att fylla år också, hela sex stycken! Det är inte klokt vad fort åren går när man har roligt? Det har han och Iza firat mestadels genom att vara instängda i vardagsrummet eftersom de inte är riktigt kompatibla med hantverkare och verktyg. De trivs alldeles utmärkt i den miljön men det är frågan hur mycket som blir gjort när det står 1,5 hund i vägen, konstant. På eftermiddagen blev det dock kalas med tårta och presentutdelning. Tårtan slank ner snabbt (så snabbt att Izas tårtätande inte ens hann fastna på bild!) och tigerpresenten lever faktiskt än. Den låter (än så länge) olika beroende på var fullbetten hamnar och han var djupt fascinerad när han provade sig fram. Eftersom jag inte hade uppsikt över dem fick jag, tillfälligt, ta den roliga tigern i beslag men han ska få fortsätta döda den om en stund.
Som en bonuspresent passade hans chaufför på att köpa en ny bil åt honom också. Han har inte provåkt än men jag hoppas han blir nöjd. Det är en samma, lika (till och med samma färg!) som den gamla men betydligt yngre och med ungefär hälften så många mil på mätaren. Nu ska bara chauffören försöka bli av med den gamla pärlan också och grav separationsångest råder. Om någon känner för att ge bort en fyrhjulsdriven Passat med pärlstatus i julklapp så kan ni ju höra av er.
Andra sökpasset!
Som sagt; vädergudarna verkar ha tagit det där med kombinationen vind/sökträning på fullaste allvar. Idag bjöds det inte på stormvindar, men väl någon sorts kuling. Och regn. Naturligtvis. Vindarna var dock mer konsekventa idag än förra helgen och blåste från ungefär samma håll hela tiden. Det är ju bra, typ.
Karlsson fick börja även idag och redan när jag tog ut honom ur bilen visade han en helt annan attityd än förra lördagen. Inte så att det då på något sätt var en dålig attityd då men möjligen, av förklarliga skäl, något förvirrat, lätt oförstående och ganska mycket näsan i backen. Redan under uppvärmningen idag, när vi larvade fram och tillbaks på vägen och ägnade oss åt en stunds longering, var nosen mestadels hög och ivrigt sniffande. När han sen fick på sig ”arbetskläderna” (rulle och tjänstetecken) och vi gick utmed stigen var han fokuserad på ett helt annat sätt och verkade ganska klar över vad som väntade. Första skicket blev lite otippat ett tomskick, pga klantig matte, men han blev inte ledsen för det. Nästa skick fick han tag på figgen och lekte järnet med piparna. Sen körde vi några repriser på det och det kändes bättre och bättre för varje gång.
När vi sedan kört igenom de andra hundarna i ösregnet var det vår tur igen. Den här gången med två vindmarkeringar i motvinden och två dykupper (inga förmaningar om dykuppernas vara eller inte vara nu, jag lyder coachen – basta!) i medvinden. Första dykuppen uppfattade han nog inte riktigt men hittade figgen rätt snabbt ändå och den andra gick bättre.
Han uppskattar leken med piparna mycket högt och har verkligen sug ut till figgarna. Vem som hänger i andra änden på pipen verkar inte spela någon som helst roll. Å andra sidan har han ju aldrig visat någon reservation mot någon människa, över huvud taget, så det är väl inte så förvånande.
Idag framfördes det dock vissa klagomål från en av figgarna som helt plötsligt upptäckte att han stod i hennes knä (!) utan att hon märkt att han var på väg. 
Det dundrar ju inte direkt i marken när han kommer, som det gör när de stora pojkarna är på ingång.
Det var ju synd att det skulle ta mig fyra och ett halvt år att ge honom den här chansen. Redan på Kindslägret, när han var ett och ett halvt, sa vår instruktör att han förmodligen skulle bli en bra sökhund med tanke på att han gärna gick med hög näsa i spåret och försökte vinda… Nåja, bättre sent än aldrig. Man kan också tycka att det är synd att vi, när jag väl bestämde mig, kom igång så sent på säsongen. Nu vill jag ju bara fortsätta, och fortsätta och … Men det är väl bara en tidsfråga innan snön sätter stopp för det hela.
Sen undrar jag ju onekligen hur detta kommer påverka spåret men det märker vi väl så småningom.
Eftersom tomten fortfarande inte varit här med en vattentät kamera så finns det inga bilder från dagens övningar heller. Förr eller senare ska vi väl lyckas pricka någon dag med uppehåll men då glömmer jag väl kameran hemma?
När jag körde upp på vårt fjäll så övergick förresten ösregnet i össnö. Det vräkte ner rejält ett tag och fastnade till och med på marken men så vände termometern uppåt igen och snart är det nog borta, hoppas jag.
Resten av dagen har ägnats åt kakelrivning i köket. H*n som satte upp kaklet en gång i tiden (jag nämner inga namn) hade lyckats mindre bra i början och jättebra i slutet. De första plattorna plockade man bara loss med fingrarna och de sista satt som berg. Men eftersom hussen i huset älskar att gå loss med kofoten fick vi bort även dem till slut. I morgon kommer snickaren/plattsättaren så får vi se hur långt han hinner.
Periodare?
Vi är lite periodare när det gäller val av sovplats. Eller… jag sover oftast i sängen men undantagsvis och ofrivilligt även i fåtöljen. Karlsson däremot väljer sovplats i perioder. Ibland är det min fåtölj (om jag inte ska sitta där för då blir han deporterad), ibland är det soffhörnet och ibland är det fotpallen. Och ibland rent av någon hundsäng! Just nu är det tydligen en randigakuddenisoffan-period.
Iza sover där jag är, helst inte längre bort än två meter. Golv, fåtölj, bia-bädd, annan bädd – who cares? Bara hon har mig inom synhåll när hon vaknar.
Och jo, husse sover också. I perioder. Kortare eller längre. I sängen eller soffan. Natten till igår var det en kort period på ca en timme eller två eftersom saltbilen krävde hans närvaro. Det tog han igen i natt genom en 12-timmarsperiod! Det kanske jämnar ut sig i längden?
Helgen har jag firat in genom att åka och hyra ett släp, försöka koppla på det lätt defekta släpet (som tur var kom det en liten gube och lagade det) i det sporadiska skenet av de förbipasserande bilarnas halvljus. Jag kan nog erkänna att tårarna var nära där en stund… Därefter tog jag mig till byggvaruhuset för att införskaffa kakellist, gipsskiva och hämta de beställda bänkskivorna. Vi kan väl helt enkelt uttrycka det som så att byggvaruhuset inte direkt var överbemannat en fredagkväll vid 17-tiden men till sist fick jag tag på det jag skulle ha och kunde ta mig hemåt. Släpet? Det får husse köra tillbaks i morgon för då ska vi träna sök. Tyvärr verkar det ju bli oväder igen. Just nu är det någon minusgrad, vindstilla och stjärnklart men det ska tydligen ändra sig under natten?
KOMMENTERAT