Gott slut!
Årets sista dag började med sovmorgon, till 08.30. Perfekt!
Hinner inte tassa runt hos alla mina nätvänner och tillönska något, för nu ska jag gå ner och hacka, mala, riva, städa och fixa andra förberedelser för kvällen. Hoppas ni alla får en fin kväll, och att hundarna inte blir skrämda av raketer och annat oknytt.
Gott Nytt År
önskar jag
er alla!
***
Edit, några timmar senare:
2,5 timme kvar tills gästerna kommer och allt är hackat, strimlat, skuret, fräst, mixat, duttat, dittat osv. Med andra ord; maten är klar och bara att kasta in i ugnen vid lämpliga tidpunkter. Och huset är städat.
Bra!
Vid 16-tiden ringde det förb….de vägverket och kommenderade ut husse på saltningsrunda. Inte helt oväntat, men ändå… Detta innebär att han, om allt klaffar, är hemma runt 22-tiden.
Mindre bra!
Fyra timmar – helt OK…
Någon som är sugen på att betala mig en halvtidslön för att träna (mina) hundar?
Nähä… inte det nä.
Har ju jobbat några timmar idag, närmare bestämt fyra, och en halvtidstjänst känns helt OK, under förutsättning att man får lön för heltid, och DET lär ju tyvärr inte inträffa.
Efter att jag jobbat färdigt, vid lunchtid, har jag hunnit planera inköpen för nyår, genomföra dessa (inkl. besök på systembolaget) och träna hund en stund, innan mörkret föll.
Tränade rutan med lillnos, här hemma på gräsmattan, och han verkar gå från klarhet till klarhet. Men det har jag ju tyckt förr. Mot slutet testade jag av det hela genom att dels ställa mig ”på sned” mot rutan, och att ställa mig med höger eller vänster sida mot rutan och de flesta gångerna sökte han faktiskt aktivt upp konerna och mitten av rutan. Jag har även börjat träna in en signal för att förbereda honom för momentet. Det är tyvärr något jag oftast är ganska dålig på så jag är lite stolt att jag faktiskt kommer ihåg det i det här momentet. Problemet nu är att han oftast störtar iväg till rutan redan på den förberedande signalen, men hellre det. Det ska jag nog kunna träna bort. 
***
På tal om gårdagens kommentars-jubileum så upptäckte jag att, enligt wordpress-statistiken, har bloggen under dagen idag passerat 75.000 ”wiews”. Det motsvarar väl sidvisningar antar jag. Dock stämmer det ganska dåligt överens med motsvarande statistik på Sitemeter som jag installerade nästan samtidigt som jag startade den här bloggen. Undrar vem som har rätt?
Äh, skit samma förresten.
Nu ska jag börja förbereda lite inför morgondagens trerättersmeny.
Hur får man igång sina läsare?
Jo, man upplyser lugnt och stillsamt om att man snart är upp i 5000 kommentarer och det hela förvandlas (tydligen) raskt till en tävling (utan pris) och kommentarerna bara haglar.
Vinnare blev som sagt Mr Arboc som tog hem det hela med kommentaren ”Jag måste vinna!”. Och det gjorde han.
*jublar och applåderar*
Nu är jag uppe i 5022 kommentarer. Får väl se om det blir en ny tävling vid 6000 eller om jag väntar till 10.000?
(Det banala inlägget åstadkom även underverk med besökstatistiken, medan jag satt och kopplade av framför TV:n…!?)
Ett hederspris går också till Mårr som lyckades hosta ur sig 18 kommentarer för att komma upp i 12. DET imponerar.
-12
Njae, inte -12 grader, utan -12 kommentarer. Till 5000 (inkl. mina egna)! Vem blir nummer 5000?
Snart är jag uppe i 1000 inlägg i den här bloggen (och 597 i den gamla), men i år lär jag inte hinna fram till den milstolpen. 
Kvinnans list och mannens förstånd…
Det är ju sedan länge känt att kvinnans list övergår mannens förstånd, och idag blev det extra tydligt.
Sedan ett tag tillbaka har husses kängor kvalat in i kategorin över tillhörigheter som bör bytas ut. Det är dock sådant han inte är så pigg på, så jag har låtit honom gå där i sina spruckna kängor och trott att han någon gång skulle vakna själv, men nä…
Idag var det halva priset-rea på min favoritskoaffär. Där finns allt från snygg-skor till rejäla kängor. Själv investerade jag i två par, ett par vardagskängor (INTE gå ut med hunden-kängor! utan mer gå till jobbet-kängor, men det var goretex i dem ) och ett par halvsportiga promenadskor, även de med goretex. Av en händelse råkade jag se att det fanns några modeller av gå ut med hunden-kängor i husses storlek och till riktigt bra pris. Jag ringde hem och meddelade detta eftersom han ändå skulle ut och åka. Dock trodde jag inte för en sekund att han faktiskt skulle åka dit.
När jag kom hem stod han med gps:en i högsta hugg, fick adressen bekräftad av mig och sedan bar det iväg. Han fick ju en chans att testa gps:en!!! Han hade utan problem hittat dit ändå, adressen är inte alls särskilt exotisk, men nu fick han ju chans att testa nya leksaken. Utan den tror jag, helt ärligt, inte att det blivit några kängor.
***
I logikens namn borde det ju bli en bild på mitt tjusiga blåmärke idag, men det ska jag bespara er. Om jag publicerar en bild på mitt sidfläsk här så blir bloggen förmodligen ett fall för datainspektionen eller FRA, eller någon annan myndighet. Jag nöjer mig med att konstatera att det numera övergått alltmer i tryckfärgs-skalan, dvs CMYK. Och att det känns lite bättre idag, men bara lite. Det var dock inte fullt lika plågsamt att promenera idag.
***
För övrigt har jag bl a ägnat dagen åt att rama in en del bilder som jag skrivit ut med min nya fina skrivare. Det innebär att nu även Karlsson finns i fast form på väggarna i hallen. Nu ska jag bara leta fram någon fin porträttbild på Iza också så att jag får balans i tavlorna. Jag vet att dom finns, men hittar dom av någon anledning inte, så jag får väl leta vidare… Så här blev en del av resultatet i alla fall.
Tja, att fota foton blir ju som de blir. Lite bättre ser de nog ut i verkligheten än här. Och ja, det är dags att tapetsera om, både här – och där..
***
I morgon ska jag jobba några timmar, hemma. Inte för att jag måste, men för att jag ändå inte klarar att göra allt jag planerat i form av förrådsröjningar och hundträning. Och jobbar jag lite i morgon kan jag vara ledig lite på måndag också, vilket inte var planerat från början. Då är jag förhoppningsvis lite fräschare i kroppen och kan göra något roligt? Dessutom ska vi på 40-årskalas på kvällen, och då är det ju skönt att bara ha en halv arbetsdag i kroppen. Smart va’?
***
Ikväll tittar jag på Ombytta roller – julspecial SVT1 kl 21.00. Kommer ni ihåg den underbara (tyckte jag iaf då) serien Ombytta roller som gick 79-81 (då när det bara fanns två TV-kanaler)? Med Peter Bowles och med Penelope Keith som den engelska aristokraten som halkat ner på klasstegen och hade lite svårt att finna sig tillrätta. Ikväll kommer tydligen en uppföljare; hur gick det sen? Den tänker jag inte missa!
Min antagonist i närbild!
Voilá! Här är stubben som försökte borra sig igenom vänster del av min bukmuskultatur i förrgår. Den inringade delen har gjort ett mycket prydligt avtryck som idag har antagit nya intressanta färgskiftningar…
Åkte upp till klubben på eftermiddagen. Inte enbart för att fota elak stubbe utan främst för att köra lydnad med K. Vi körde mest framåtsändande och inkallning med ställande. På det stora hela gick det väl ”sådär”. Förmodligen mest beroende på att jag var lite ofokuserad. Det blir väl lätt så när man får väga sina rörelser på guldvåg…
Det uppenbarligen farliga momentet platsliggning hoppade vi över idag.
Några foton fick jag till i alla fall, så det blir mest sådana idag.
Utgångarna och riktningen är i regel inget större problem, men tempoväxlingen får vi inte riktigt till. Har väl som vanligt gått för fort fram, trots att jag försökt dela upp momentet, och gjorde så de flesta gångerna idag också. Och, by the way; visst är vår grupp fin? De två övriga medlemmarna är utanför bild.
Nya bollen var rolig tyckte K. Kanonbra elastiskt snöre, men totalt kass boll som var trasig efter tre minuter. I och för sig var den billig, men att bollen skulle vara sååå dålig trodde jag inte?
Borde väl ha tagit av halsbandet, men när jag väl pillat upp honom på stenen, och själv ställt mig på rätt ställe i stenröset utan att störta, så fick det faktiskt vara.
***
Om någon inte redan har förstått det så är jag hyfsat fascinerad av frost. När solen dessutom sken idag kunde jag inte hålla fingrarna (och kameran) i styr. De som eventuellt vill kräkas på alla mina frostbilder får gärna göra det i kommentarerna. Eller också kan ni se det som en kompensation för alla bildlösa inlägg som varit och för de som, med all säkerhet, kommer…
Och missa inte föregående inlägg! Jag har redan fått en del recept-tips men tar gärna emot fler.
Idétorka!
Jag behöver hjälp! Nyårsafton skall firas hos oss, och det ska bli trevligt. Vi blir sju personer. Två som inte äter rött kött (kyckling går bra) och en som inte äter fisk (men lax funkar).
Jag har fullständigt fastnat i mitt receptsökeri på nätet, men hittar inget som känns … wow!
Jag behöver alltså tips om det ultimata huvudrättsreceptet, helst baserat på lax/skaldjur. Alla tips mottages tacksamt via lotta[snabela]bruksterrier.se eller via kommentarerna. Så kom igen nu!
Teknikens värld?
Idag har husse investerat i en gps på (mellandags)rea. Det innebär väl att mina dagar som kartläsare är förbi, men det ska jag nog kunna leva med. Kartan kan jag ju läsa ändå, utan att försöka förmedla till honom vad den innehåller. Detta innebär att husse också (äntligen) kommit på ett användningsområde för datorn; att ladda gps:en, via usb… Annars har han datorfobi av stora mått, men nu dög den helt plötsligt?
Själv har jag roat mig med en ny skrivare. En Canon, och hittills är jag mycket nöjd. Nu hoppas jag denna håller längre än den förra som började skicka en massa mystiska, och helt orealistiska felmeddelanden och till sist la av helt. Har skrivit ut ett par fina bilder på K som jag ska rama in och pryda väggarna med. Har massor av bilder på Iza och mina f d katter, men han finns bara i datorn. I och för sig på desto fler bilder, men nu finns han även i fast form.
Hundpromenaden idag blev – intressant. Att samtidigt försöka vara rädd om höger fot och vänster bukmuskel leder onekligen till ett ganska mystiskt rörelsemönster. I kombination med att man inte kan ta djupa andetag utan att planera väl, för att slippa smärta, gjorde det hela ännu mer – intressant. Och detta trots att jag bara hade Karlsson att hålla ordning på.
Om någon är nyfiken på domänen jag impulsköpte förra veckan så går det bra att titta i högerspalten här så kanske man hittar en ledtråd. Mer än så innehåller den dock inte ännu. Planen är dock att göra en hemsida. Mest för att lära mig Dreamweaver som jag gick en kurs i för två år sedan och inte använt sedan dess. Och hur det går med nyvunna kunskaper som man inte använder vet vi väl alla…?
(Min vanliga mailadress funkar fortfarande och kommer så fortsätta att göra.)
Avslutningsvis en bild på julgran edition 2008. Huset är som sagt litet och det krävs viss ommöblering och en något ”krampaktig” placering av trädskrället, framför bokhyllan, men det är det värt – väl? Observera också linslusen i högerkanten. Sen plågar jag er med ytterligare en frostbild, i mörker den här gången.
RGB
Vem, jag säger vem (mer än jag) lyckas slå sig halvt fördärvad på en platsliggning?
I skogen, när vi spårar, håller jag mig minsann på benen nästan oavsett terräng. Och om jag inte gör det så slår jag mig ytterst sällan. Men på det, åtminstone ur fysisk synvinkel, lugnaste momentet av dem alla; platsliggning, då jäklar…
På höften har jag idag ett prydligt märke som representerar samtliga färger i RGB-skalan, dvs Rött, Grönt och Blått. Ca 5 cm i diameter och därmed en prydligt avtryck av den förb…. ”stubben”.
Att sova har, mot alla odds, gått hyfsat. Åtminstone så länge jag inte försökt röra mig. Troligen tack vare inmundigandet av värktablett innan sänggåendet. Det trodde jag inte när det under kvällen igår tidvis gjorde så ont att det svartnade för ögonen. Att böja sig framåt är dock ingen hit och jag nog aldrig tappat så mycket saker på golvet under så kort tid som igår kväll…?! Att hosta och skratta är inget jag gör i onödan. Att sätta sig och resa sig är inte heller det något större nöje. Helt klart är det muskeln som fått sig en ”kyss”. Vilka diagnoser husse kom med igår ska jag bespara er.
Nu undrar jag bara var jag ska skicka Murphy eftersom jag har fått nog? Mårr vill inte ha tillbaks honom utan tycker det räcker med hans bror. Helst vill jag skicka honom till någon jag inte känner. Tips, någon?
***
I väntan på att drogerna skulle få effekt igår satt jag och tittade på Djävulen bär Prada. Jag har sett den förut, och jag var lika imponerad av Meryl Streeps rolltolkning den här gången. Att det är samma människa som spelar i Mamma Mia är nästan omöjligt att ta in. En fantastisk skådespelerska är hon onekligen.
Summan av skadorna är konstant!
eller…
Lydnad är inget för klantskallar!
På eftermiddagen packade jag in Karlsson och vår nyinköpta framåtsändandegrupp (4 hinkar igen, som skall stationeras på klubben) i bilen och åkte till klubben. Vi körde (naturligtvis) framåtsändande, inkallning med ställande och lite annat smått och gott. Det känns som om vi är på god väg med båda momenten även om det är mycket ”puts” kvar.
Jag körde även en vanlig platsliggning på ungefär fem minuter, och trots den blygsamma temperaturen låg han utan att protestera.
Som avslutning tänkte jag köra en mycket kort dold platsliggning. Och för att överraska honom lite extra skulle jag komma fram på andra sidan materialboden där jag gömt mig. Detta innebar, självklart, att jag var tvungen att passera utmed baksidan, där man är tvungen att gå på ”skrå”. Med tanke på foten var jag idag extra försiktig, men vad hjälpte det? Rätt vad det är halkar jag på den frostiga marken och landar med vänster sidfläsk rakt på en uppstickande smal stubbe från något avkapat sly.
Aj, oj, ont! Och naturligtvis lyckades den kila sig in mellan byxorna, jackan och fleecetröjan!
Hade jag bara halkat 2 dm tidigare, eller 2 dm senare, hade jag landat på slät mark. Men inte jag inte…
Det var ju bara att kräla upp, hålla god min och gå tillbaks till den lilla platsliggaren som hade skött sig fint och låg kvar där jag lagt honom.
Förmodligen är det något muskelfäste precis vid höftknölen som fått sig en rejäl smäll för det som framför allt gör ont är att böja sig. Det var knappt jag kunde knyta av mig kängorna när jag kom hem…Och jag ser med tillförsikt fram emot natten med tanke på att jag alltid somnar liggande på vänster sida… Men trots allt inser jag att det också kunde blivit mycket värre med tanke på revben och annat som finns i omgivningarna.
Mårr; kan du vara snäll att ta hem din sambo Murphy nu? Jag har fått mer än nog av att prassla med honom…
***
Igår kväll rullade dimman in, och den har legat kvar hela dagen. Ska man nu försöka se något positivt med den så är det detta:
By the way; sa jag att jag önskar mig ett macro?
Artikeln i BTB
Nu har jag lagt upp artikeln som var publicerad i Borderterrierbladet. Om nu någon icke borderterrierägare (och/eller ickemedlem i Borderterriersällskapet) skulle vara nyfiken.
Årets julklapp – en upplevelse!
- För visst var det en upplevelse att koppla in högtalarna till datorn och uppleva skillnaden i ljud. Visst trodde jag det skulle bli bättre, men inte sååå bra?! Nu sitter jag här med ett fånigt leende på läpparna och har svårt att slita mig från datorn. Mellan varven funderar jag också på exakt hur krångligt det är (och kostnaden för) att få tillgång till detta även på nedervåningen?
- Visst kommer det bli en upplevelse att dricka äkta Bollinger-champagne på nyårsafton!
- Självklart är det en upplevelse att dofta gott av favoritparfymen!
- Att smörja in sig med olivcreme från Body Shop blir troligen en upplevelse.
- Något som definitivt kommer bli en upplevelse är att börja styrketräna!!! Det är nog 20 år sedan sist. Visst, det behövs definitivt för att bl a stärka upp min rygg, men när ska jag få in det i schemat utan att det går ut över hundar och hundträning? Husse har hur som helst investerat i ett träningskort på 15 gånger åt mig, inklusive instruktion och upplägg av träningsprogram vid första tillfället. Det blir nog även en upplevelse dagen efter…
- Vi fick även ”presentkort” på en egen, valfri, upplevelse till en fastställd kostnad.
- Det fina halsbandet jag också fick blir väl, om inte annat, en upplevelse för omgivningen.
Det var årets julklapps-facit i stora drag.
***
När man får sladd…
- …i uppförsbacke
- …på grusväg
- …i 20 km/h
- …med dubbdäck…
- …och fyrhjulsdrift…
…DÅ är det halt!
Det hände mig igår förmiddag. Blixthalkan började redan 01.00 natten mot julafton på grund av minusgrader kombinerat med dimma och duggregn. Det i sin tur ledde till en tämligen utarbetad och utmattad husse som backat runt i stort sett hela distriktet för att saltet skulle komma ”först” och hjulen på lastbilen skulle få fäste, och en svåger som kom typ två timmar för sent till jullunchen hos svärföräldrarna. Hur som helst hackade sig julafton fram i någorlunda normala gängor (det ÄR normalt i den här familjen att utvalda delar av familjen kör salt-, plog-, sandbil på julafton) och alla var mätta, nöjda och trötta när vi avslutade kvällen hemma hos oss.
Att fånga K på bild när han öppnade sin julklapp lät sig inte göras. Det gick på tok för fort. Iza var dock något mer sansad även om fotovinkeln inte var den mest lättillgängliga.
***
Lite julesnö fick vi inte, förutom några förvirrade flingor i går eftermiddag. Men däremot blev det lite frost under natten, och jag kunde naturligtvis inte låta bli att fota när solen gått upp.
I det strålande vädret skulle jag ut och pröva om foten bar på allvar, för första gången sedan i torsdags. Husse har ju varit hemma och kunnat promenera hundar så jag har valt att vila foten och försöka få den att läka. Mitt promenerande har ägt rum på asfalterade gator och släta golv.
Husse ville prova en ny väg han var nyfiken på, så vi tog bilen iväg en bit och började gå. Det började bra med slät och fin grusväg men övergick efter några hundra meter i nygjord timmerväg belagd med bergkross. På den typen av underlag kan man ju vricka även friska fötter all världens väg, så det gick … lite knackigt. Efter en stund övergick det hela i en stelfrusen, milt uttryckt ojämn skogsväg så då valde vi att vända. I morgon får det bli en mer välkänd runda åtminstone för mig. Foten gör inte olidligt ont på något sätt, även om det känns att den inte är OK, men hyfsat slätt underlag är nog att föredra ett tag till för att inte bryta upp skadan.
I övrigt händer det inte så mycket idag. Juldagen är den dagen på året när det är helt OK att göra (nästan) ingenting, och det tänker jag fortsätta med. Vi har inga släktmiddagar o dyl att tänka på, utan vi kan bara … vara.
Avslutningsvis en bild på K från ännu lite senare på kvällen före da’n än denna bild. Som sagt, det är jobbigt med julstök.
De som inte blev!
Att fota julkort (och andra bilder) med djur inblandade har ju sina sidor. Och ju fler inblandade djur, desto fler sidor… Detta har jag redovisat förr, framför allt i min gamla blogg. Har du varit med här ett tag är det risk att du sett detta förut, annars kan du kika. Jag garanterar att du kommer att le. Åtminstone lite.
Julkorten som inte blev – 2006.
De korten togs i fotostudio, med proffsutrustning av en proffsfotograf och jag kunde koncentrera mig på att regissera de vilda djuren. Fotografen, som gjorde detta ”off the record”, och normalt sett är lugnet personifierad var faktiskt liiite, liiite svettig i pannan innan det var klart.
Att både fota och regissera själv är inte ett dugg enkelt och varken 2007 eller 2008 har jag lyckats få med båda hundarna på julkorten. Men tro mig – jag har försökt!
Inte ens när det bara är ett djur inblandat är det helt enkelt. Här kommer ett urval av årets bilder som INTE blev ett julkort i slutändan. Om det inte var fotokvaliten som brast, eller ”motivet” som flippade ur, eller rekvisitan som var på fel ställe så var motivet (eller fotografen?) för långt borta, eller för nära, eller…
Men här är de, så varsågoda! 
Julkorten som inte blev!
Och än en gång; ha nu en riktigt God Jul!
Det bränns!
Jag har just på ett mycket pedagogiskt sätt förklarat för lillnos att dessa tingestar bränns. Det bränner som f*n på nosen om man så mycket som petar på dom.
Tror ni han gick på det?
För övrigt blev granen en designmässig katastrof. När jag hängt upp nästan alla kulor i rött och silver hittade jag en låda med kulor i blått och guld som jag inte kunde låta bli. Kanske ska försöka bestämma mig till nästa år? Eller kanske rent av nyinvestera?
Jag är dock djupt tacksam att K inte kommer hemsläpande med egengjort julpynt från dagmatte. Sånt som man bara måste hänga upp i granen för att han inte ska bli ledsen.
Se där; ytterligare ett plus med att ha hund istället för barn.
(Men om jag hade barn skulle jag säkert hänga upp grejorna och troligen, i djupet av mitt hjärta, tycka att det var det vackraste jag någonsin skådat. För så är det väl?)
Man ska aldrig säga inga?
Eller – hur var det nu det gamla djungelordspråket var formulerat? Jag syftar naturligtvis på den onödigt kaxiga meningen i gårdagens blogginlägg: ”Jag planerar inga mer utflykter innan julafton…”
Eftersom en pryl jag köpte igår blev fel så var det ”gör om, gör rätt” som gällde idag. Naturligtvis funkade det inte den smidiga vägen, dvs bara byta, utan jag var tvungen att lämna tillbaks och sedan ge mig iväg till vårt lokala lilla helvete – Knalleland (=köpcentrum). Jag och några hundra till väntade utanför 10 minuter innan templen öppnade. Likt en målsökande kryssningsmissil zoomade jag in det jag skulle ha och gick raskt vidare till kassan, och där var jag nog dagens första kund. När det gick så oväntat smärtfritt passade jag på att uträtta ett par ärenden till också.
Under tiden var husse hemma och vaktade skinkan som stod i ugnen, och strax efter min hemkomst var den klar. Nu återstår bara griljeringen. Innan jag åkte till stan hann jag dessutom ”tryffla” chokladtryfflarna jag förberedde igår, och en del annat pill. Det blir så när man helt ofrivilligt kliver upp kl 05.30 p g a ont i ryggen…
För övrigt ska jag klä granen. Det gör jag ALLTID da’n före da’n.
Sen ska jag koka risgrynsgröt. Kvällen innan julafton äter man ALLTID risgrynsgröt och skinkmacka till ”middag”.
Dessutom ska jag bädda rent i sängarna. Kvällen innan julafton måste man ALLTID ha nytvättade lakan i sängen.
Ja… det var några av mina egenhändigt skapade måsten, men de känns inte särskilt betungande. Så här ”i fas” har jag nog aldrig varit da’n före da’n och jag njuter i fulla drag.
Nu tror jag att jag ska njuta av en stunds lydnadsträning med K på gräsmattan här hemma, i solskenet. Eftersom foten inte är riktigt OK har jag inte vågat mig på några promenader ännu, det har husse fått sköta, men lite lydnad ska den nog klara.
Avslutningsvis några bilder från den spektakulära soluppgången i morse. Alla bilderna är tagna från sovrumsfönstret, inom loppet av några minuter.
Från oss alla…
… till er alla – en riktigt God Jul!
Eftersom alla julkort, i såväl fast som flytande (=digital) form, bör ha nått sina mottagare vid det här laget så publiceras årets utgåva även här.
På julafton planerar jag att publicera ytterligare bilder, både lyckade och misslyckade (och roliga), från denna fotosejour. Något att se fram emot kanske?
***
Vårvindar friska!
Ja den rubriken sammanfattar väderläget idag. I stan var det 8-9° varmt. Här hemma – ett par grader mindre varmt. Strålande solsken har inte gjort saken sämre även om det inte har någon direkt uppbygglig inverkan på julstämningen. En viss del av värmeeffekten har dock försvunnit i och med kulingvindarna som behagar blåsa.
Den här irriterande foten har inte alls fortsatt att förbättras i samma hisnande takt som mellan torsdag och fredag utan läget är ungefär likadant, som i fredags alltså. Därför har jag idag investerat i ett Back On Track vristskydd för X antal hundralappar. Nu vill det till att detta är en så fantastisk produkt som utlovat, annars lär spår- och uppletandeträningen ligga på is under jullovet, om jag inte kan få någon annan att valla rutor åt mig förstås.
Idag kom Borderterrierbladet. Karlsson finns representerad på inte mindre än fyra olika ställen. Det får väl bli veckans ”quiz”, för de medlemmar i BTS som läser här; att leta reda på vilka ställen. Vad den som får alla rätt vinner är dock i nuläget något oklart.
Nu är definitivt allt inhandlat inför helgen, tror jag… Jag planerar inga mer utflykter innan julafton och morgondagen skall ägnas åt skinka, granpåklädning och annat i samma stil. Nu ska jag gå och ”koka” lite chokladtryffel tror jag.
Paradox!
Idag ska det vara årets mörkaste dag, eller egentligen – kortaste dag. Det är möjligt att det har varit, räknat i antal timmar och minuter, men inte i watt. I morse, och hela förmiddagen sken solen från en klarblå himmel vilket inte hänt på länge, och det var alldeles ljuvligt. Jag passade på att ta ett lydnadspass på gräsmattan med K vilket han uppskattade i allra högsta grad. Vi körde rutan, skall, kryp, fjärr och inkallning med ställande. Blandat resultat, men skall, kryp och fjärr var klart godkända i alla fall.
Tyvärr blev det inget mer fotat än azalean som står i det normalt sett mörka köket. Vid den här årstiden, när solen står så lågt, når dock solen ända in dit, när den väl visar sig.
För övrigt har det varit … dagen efter kvällen före. Husse har haft lite ont i sina hårrötter. Själv har jag varit allmänt sliten efter den hektiska gårdagen. Och Karlsson, ja han har också varit lite matt i pälsen.
Iza arrenderades igår ut till en hundlös klubbkompis och där har hon haft det jättebra. Ätit ugnspannkaka och falukorv (!) och gått långpromenader. Idag hade de traskat 12 kilometer innan jag hämtade henne, så hon sover också rätt gott nu. Med tanke på antalet människor, varav ett hundovant litet barn, som skulle trängas i vårt lilla hus igår kändes det som ett smart drag med utarrenderad schäfer, och med facit i hand så var det ett smart drag.
Att Iza var utarrenderad la ett stort ansvar på Karlssons smala axlar. Han blev tvungen att på egen hand övervaka alla förberedelser, inklusive matlagningen. En uppgift som han annars brukar överlämna till storasyster. Han var igång hela dagen och var nog ganska trött redan när gästerna anlände. Och ännu tröttare var han när de åkte, sex timmar senare.
Kvällen var dock trevlig och julklapps”spelet” avlöpte också väl, även om varken jag eller husse gick med ”vinst”. K hade fullt sjå med att övervaka paketen och apportera de stora trätärningarna som användes.
Det paket som innehöll rökt vacumförpackad renstek lokaliserade han snabbt redan medan vi drack glögg. Han lyckades nästan öppna det också innan vi upptäckte vad han höll på med.
På vägen hem idag impulsbesökte jag en annan klubbkompis och hälsade på hans kull med tollarvalpar. Fem individer på fem veckor. Och som vanligt med valpar i den åldern så var dom alldeles, alldeles gräsliga. Eftersom det i allra högsta grad var ett impulsbesök var kameran inte med, och tur var väl det annars hade jag väl varit kvar än…
Avslutningsvis har vi varit och inhandlat det mesta av julmaten, så nu kan tomten (nästan) komma.
Mentaltest för mattar!
Nu är det jullov! Och varför inte inleda det med en rejält mentaltest.
ICA Maxi!
Fredag eftermiddag!
Morgondagens glöggtillställning innehåller nämligen inte bara glögg med tillbehör. Den skall även innehålla en middag för 12 personer! Det kräver en del…
I själva butiken låg jag väl på +1 (=”nervösa tendenser” i den gamla korningen). Trots att butiken är rymlig så var det … trångt.
När jag med min tämligen fullastade kundvagn närmade mig den ljuvliga självutcheckningen for en tanke genom min hjärna: –Gud förbjude att jag får avstämning just idag.
Men jodå, naturligtvis. Nu var den där Murphy i farten. Igen!
Och inte nog med att jag fick packa upp alla varor… det strulade också. En artikel som jag lyckats scanna utan problem fick inte kassörskan in vilket resulterade i att det tog tid. Lång tid.
Där halkade jag helt plötsligt upp på en klockren +3 (=nervfast) för guuud vad tålmodig jag var.
Skärpa -1 (=obetydlig utan kvarstående aggressivitet)
Försvarslust -2 (=obetydlig)
Övriga bedömningspunkter lämnar jag därhän men jag hade nog hamnat rätt bra till både på social kamplust, jaktkamplust, dådkraft och hårdhet.
Tack och lov var det ingen exteriörbeskrivning idag.
Julens mirakel redan nu?
Kommer ni ihåg den där foten? Den där högra foten som jag stukade igår och som bara gick att stödja på med mycket möda och stort besvär. Den där foten som gjorde att jag hade tårar i ögonen när jag skulle förflytta mig? Den där foten som värkte oavbrutet, även utan belastning?
Det närmaste jag varit detta tidigare var i samband med en brännbollsmatch på Djurgården i mitten av 80-talet. Dagen efter var det fullständigt omöjligt att stödja på foten och det slutade med besök på akuten, kryckor och sjukskrivning i två veckor. Det var det jag relaterade till igår kväll…
En stund innan sängdags petade jag i mig en tablett som börjar på Volt… och slutar på …aren. Jag lindade foten och gick och la mig. Husse var förvarnad om att kliva upp och ta ut stornos och lillnos eftersom jag troligen skulle vara j*vligt enbent när jag vaknade.
Men si – under natten har ett mirakel inträffat!
Visst har jag fortfarande ont, jag går relativt sakta och försiktigt och med en viss hälta, men jag är inte längre blockhalt. Jag är inte längre gråtfärdig när jag förflyttar mig. Och jag har inte tagit några mer droger! Hundpromenader av längre format får nog vara i ett par dagar, men sen, kanske…
***
Och så över till något helt annat:
Igår kväll impulshandlade jag lite på nätet.
Jag köpte mig en alldeles, alldeles egen .se-domän. Det var ju rea!
I nuläget är det något oklart vad jag ska ha den till, men det löser sig kanske. Och om inte har jag förlorat den hisnande summan av 10 pengar för domän och webb-hotell i ett år. Det var Lena som tipsade mig. Ibland undrar jag… vad gjorde jag innan Lena kom in i mitt liv? Först Spotify, och nu detta?! Har vi tur och klockorna är med oss så kanske vi rent av träffas snart, på My Dog.
Och… nu är det exakt fyra timmar kvar till jullovet. Bara så att ni vet.
(Vilken domän jag köpt? Det kan ni fundera på… )
Ett glädjande facit!
Efter att den oerhört (o)viktiga omröstningen pågått i ca ett dygn kan jag nu redovisa det statistiskt helt (o)säkerställda resultatet.
Lussekatter MED saffran: 86%
Lussekatter UTAN saffran: 14%
Det är väl det jag alltid har hävdat: lussekatter utan saffran är inget annat än suspekt formade vetebullar. Och dessutom är det ett elakt västkustpåfund som spridit sig en bit inåt landet. Trodde faktiskt inte mina ögon när jag flyttade hit för 19 år sedan och upptäckte detta otyg… Sen hör det inte till saken att jag inte ätit en enda lussekatt, varken med eller utan saffran, på två år.
I den andra omröstningen utföll resultatet enligt följande:
Hela mandlar i glöggen: 68%
Trasiga mandlar i glöggen: 32%
Själv föredrar jag helt klart den hela varianten.
Sen är det lite trist att endast en liten del av mina besökare orkat rösta, men det är en helt annan historia.
För övrigt är läget: pepparkakor – check!
Världens godaste och enklaste. Inte så vackra men ack så goda. Och det vore väl fantastiskt märkligt om inte detta skulle räcka både till lördagens kalas och till julafton? Och lite till…
Och så ett par bilder från i söndags som jag hittade i kameran.
Här kör vi inte med brandfarlig mossa och annat trams. Nä betong och rostfritt stål ska det va’. Brandsäkert som tusan, och jag gillar faktiskt den här (milt uttryckt) rustika ljusstaken.
Prognosen för foten känns inte särskilt god. Det värker fortfarande som f*n, och strålar långt upp i benet. Jag gruvar mig redan för hur det ska kännas i morgon bitti när den varit i stillhet en hel natt. Annars är jag inte mycket för att ta ut katastrofer i förskott, men ingen regel utan undantag. I morgon måste jag dessutom till jobbet…
Halta Lottas bästa vän…
Sedan debaclet i förra inlägget har jag haft klara problem att förflytta mig. Dock inledde jag raskt en behandling med Radital.
Bild från hooks.se
”Högeffektivt alkoholliniment för hästar i träning och vila”. Och för halta Lottor.
I bruksanvisningen står att man ska ”massera in det i hårremmen” så det är väl tur att det är ett tag sedan jag rakade benen. Man skall även vara försiktig vid bandagering står det så hittills har jag avstått från råden om att linda foten. Det bränner tillräckligt bra ändå…
Det vete katten om det inte gjort lite nytta för senast färden nedför trappan (från arbetsrummet) gick lite lättare tyckte jag.
Som sagt; detta är en suverän produkt som funkar lika bra på människor. 0,5 liter för 85:-! Jämfört med andra liniment, avsedda för människor, så vinner detta både i pris och effektivitet. Om ni ska prova någon gång så rekommenderar jag dock applicering via bomullstuss eftersom det är extremt lättflytande. Tror att det säljs på apoteket också, om ni inte har någon hästsportbutik i närheten, men då till en något högre kostnad. Funkar även utmärkt på ömma nackar och andra muskelsmärtor.
Det var dagens tips från sjukstugan!
KOMMENTERAT