Gott slut!
”Som man har det på nyårsafton får man ha det hela året!”
Så sa alltid min mamma när jag var liten, och baktanken var väl att jag skulle städa mitt rum. 
Om teorin stämmer så kommer jag under nästa år ha;
1. En gräsmatta utan hundskit (den mockades i morse).
2. Ett, åtminstone fläckvis, välstädat hus.
3. Två nytränade och nöjda hundar.
Och värre kunde det ju vara.
Hundarna har fått varsitt spår och varsitt lydnadspass idag. Igen?! Iza tittar fortfarande på mig med stora, förundrade ögon, och undrar vad som tagit åt matte. Men hon verkar rätt nöjd.
Karlsson fick ett skogsspår som, som vanligt, blev längre än jag tänkt. Men det brydde han sig inte om utan spårade som en … ja, som en … spårhund! Han bara tassade på i bra fart både uppför, nedför och över bäckar och ris och plockade pinnar och pipar på löpande band. Och vad gör man inte när belöningen består av viltpaté? Även om den serverades utan cumberland-sås.
Iza fick ett något längre spår. Vid några tillfällen försökte hon blåsa mig genom att byta spår men det gick jag inte på. Men det märks att det var länge sedan vi tränade spår på allvar, och framför allt länge sedan vi tränade spår med förledningar. Skärpning alltså. Men för att träna förledningar behöver man spårkompisar vilket jag för tillfället lider akut brist på. Någon frivillig?
Lydnadspassen för respektive hund såg ut ungefär som igår. Inget revolutionerande där.
Med tanke på det instabila vädret och husses jour så blir det nog till att packa Ramlösan när vi (jag?) beger oss till nyårsfesten. Hundarna får vara hemma och så åker någon av oss hem till dem under kvällen och rastar och matar. Det brukar vara lugnt med fyrverkerierna här och Iza är ju totalt orädd för sån’t och har förmodligen en lugnande inverkan på K om nu han skulle reagera. Det blir ändå stereon på på hög volym, för säkerhets skull. Men jag tror dom kommer sova sig igenom tolvslaget.
Några pretantiösa summeringar av 2007, och planer för 2008 ger jag mig inte på. Utan jag nöjer mig med att tillönska alla läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Äntligen på plus?
Så har jag äntligen tagit mig upp på plus-sidan av skalan i hundarnas värld.
Igår lovade SMHI uppehållsväder och solsken!? Faaan tro’t tänkte jag och mycket riktigt; när jag klev upp i morse regnade det – som vanligt. Förmiddagen ägnades åt några smärre röjningsprojekt och sen, fram emot middagstid, upphörde regnet och molntäcket sprack upp. Då gjorde jag en av mina berömda kragtagningar och packade in hundarna i bilen för färd mot klubben.
Iza är ju alltid tyst i bilen när vi åker. Karlsson brukar upphäva ett förtjust pip av förväntan när vi stannar. Idag pep det alldeles förfärligt, från två av de tre individerna i bilen (och jag var inte en av dom) redan när vi svängde in mot klubben?! Kan möjligen ha något att göra med att Iza inte varit där på ca 1,5 månad? Och Karlsson har inte heller varit där irriterande ofta sista månaden. Uppenbarligen tyckte de att matte kommit på en kul idé.
Jag började som vanligt med Iza. Hon var taggad till tusen och lyhörd. Utom när hon fick några ”släpp” för att rensa planen från rådjurs- och harskit. Med tanke på att hon inte varit där på så länge så var det en del att städa… Nåväl; på det stora hela skötte hon sig jättefint. Fokus låg på inkallningen med ställande (surprise!?) och nu återgick jag till föremål bakom. Nu SKA jag köra med den här metoden ett tag och inte bli frustrerad och byta metod stup i kvarten. Man kan nog nästan se det som ett nyårslöfte? Det funkade faktiskt hyfsat och en liiiiten, liiiiten polett kanske började ramla ner. (Varför känns det som om jag sagt/skrivit det förr?).
Vi körde även skallet, i liggande ställning. Hon var klart konfunderad men till sist så låg hon faktiskt och skällde. Åtminstone så länge jag också höll mig nära marken. Skallet tappade naturligtvis i kraft, men det blir säkert bättre när hon kommit underfund med att jag faktiskt vill ha det så. Förhoppningsvis kan den metoden ha en lugnande effekt på rörelsemönstret även i sittande ställning?
Jag körde även ett par framåtsändanden ”på friland” (=utan grupp) och ett kryp som blev lite snett och snabbt men hon var åtminstone låg.
Karlsson fick ”en påse blandat” (som vanligt) och skötte sig bra (som vanligt).
På det stora hela var jag jättenöjd med träningen och det verkar som om hundarna också är det. De har sovit som klubbade sälar hela eftermiddagen.
Faktum var att det var så roligt att jag funderar på repris imorgon. Ev. kombinerat med spår? Vi är bortbjudna på kvällen så det är inga akuta saker som måste göras hemma bara för att det är nyårsafton.
Igår kom jag äntligen igång med ett av mina planerade röjningsprojekt. Hallgarderoben! Det var inte kul medans det höll på men gud så skönt det var när det var klart. Det resulterade i flera kassar med skor och jackor till de ”bättre behövande”. När husse idag åkte iväg för att lämna dem på återvinningsstationen så var den containern proppfull så han fick ta med sig sakerna hem igen. Nu gäller det alltså att inte ångra sig och gå och börja plocka upp sakerna igen. Jag var nämligen på mitt värsta humör igår och rensade ordentligt. Kanske för ordentligt?
Ikväll ska jag roa mig med att kolla dragningen på Rikslotteriet (heter det väl?). Jag har två lotter och kommer således att vinna massor av pengar. Och när jag har gjort det slipper jag fundera på om jag ska skaffa progressiva glasögon eller systemkamera. Då kan jag göra både och… Har tillbringat en del tid igår och idag med att kolla utbudet (på kameror, inte på glasögon). Och jag vet vad jag vill ha… 
Dagens fynd…
…. är inte en borderterriervalp utan … två trattkantareller!
Eftersom hundarna inte gick på mitt snack om att det faktiskt är nyttigt med en vilodag ibland så gav vi oss ut i spöregnet och kulingvindarna. För att komma undan den värsta blåsten gick vi en runda som vi sällan går numera på grund av sönderkörda skogsvägar. Men, den rundan innebär att man passerar mitt trattis-ställe. Och självklart kunde jag inte låta bli att titta efter och se vad jag hittade?!
Om jag haft vadarstövlar på och kunnat ta mig över den nybildade insjön hade jag säkert hittat fler. Vad jag ska göra med två (2) trattisar är något oklart. Men jag får väl torka dom och slänga dom i burken med dom andra.
På samma promenad fick jag också tillfälle att konstatera att gore-texkängor har sin begränsning. Den går vid ca 25 cm vattendjup. Det var vid den här passagen jag råkade trampa ”lite” snett. Vattendjupet var något större nu än då (och mittsträngen något mer ”porös”) för att uttrycka det milt.
Valpfrossa
Får jag be om störsssta … möjliga … tysssstnad…
.
.
.
Låt mig presentera…
.
.
.
.
.
.
… Gino!
Men allvarligt talat så kommer jag nog att avråda pappa från att ta någon valp ur den här kullen. Anledningarna är följande:
• Valparna både kissar och bajsar. Inomhus!
• Dom har tänder. Som dom använder!
• Dom har taskig koordinationsförmåga!
• När dom inte äter, kissar, bajsar eller testar koordinationsförmågan så sover dom!
Så var det med det! 
Men eftersom jag tror att ovanstående argument inte biter på pappa så gjorde jag ändå ett val. Den här gången gjordes valet på något mer vetenskapliga grunder än när jag valde Karlsson (mest rynkor i pannan!). Jag gjorde faktiskt ett valptest på hanarna, med protokoll och allt. Karin fick bära in valparna, en i taget, i ett rum där dom inte varit förut och där jag befann mig. Det som fällde avgörandet, och var den stora skillnaden, var att valp 1 och 2 la sin energi på att undersöka rummet medan valp 3 (Gino) engagerade sig i mig och inte brydde sig så mycket om den nya miljön. Det var viktigare med mig! En positiv egenskap tycker jag. Testade även diverse andra saker; hantering, ljud och intresse för lek och där var det ingen större skillnad mellan dom. Nu borde de nog ha varit en vecka eller två äldre, men eftersom det inte var möjligt så fick det bli som det blev. Det är också fullt möjligt att jag fått ett helt annat resultat om jag gjort testet idag istället, men nu blev det som det blev och jag tror att det blir bra.
Det har varit mycket bt-valpar på ett dygn. Igår kväll var vi hembjudna till kennel Gibas som hade en kull på fyra valpar, ca en vecka äldre än Gino och hans syskon. Där var det också full fart. Eller … fullare fart. Det händer mycket i utvecklingen på en vecka! Kul var det att se dom, och mycket hundsnack blev det. Jag träffade även Ginos pappa Paddy, Karlssons farfar Kimi och mormor Jamie.
Karlsson har haft ett tufft dygn bland alla brudar. Det började med att hans mamma skrämde slag på honom genom att vara iförd tratt och pyjamas. Nyopererad (kastrerad) som hon är så var det nödvändiga tillbehör men Karlsson tyckte det var tämligen skräckinjagande och har hållit sig på behörigt avstånd. Han har även varit oerhört respektfull mot valparnas mamma Manda även om hon inte tyckte det var nödvändigt utan faktiskt la sig på rygg utanför valphagen och såg ut som om hon kunde tänka sig att bjuda på lite mjölk. Mercedes, och framför allt Yla, har han dock busat runt med som vanligt. Men droppen som fick bägaren att rinna över kom i morse, när han precis ätit sin frukost på ”vårt” rum. Då är det tre bt-brudar (alla utom hans mamma) som ”spränger” dörren. Då gick han ut ur rummet och tittade uppgivet på mig; ”får vi inte vara ifred ens här?” såg han ut att tänka. Valparna tyckte han också var lite läskiga samtidigt som han var nyfiken och tassade runt utanför valphagen. Det hade nog varit annat om han förstått att de går att använda som pipleksaker…
På hemvägen har han sovit oavbrutet. När jag öppnade bakluckan vid ett par tillfällen för att kolla om han ville gå ut så tittade han bara på mig med en blick som sa; ”jag har inte tid, stäng”, och så var det slutdiskuterat. Det var skönt att komma hem till storasyster igen tyckte han, för där vet han ju var knapparna sitter…
Slutligen några fler bilder på Gino och hans syskon.
Mest vitt på bröstet har han (av hanarna) och dessutom har vi klippt av de yttersta stråna på svanstippen för att hålla ordning på vem han är.
Härlig valpmage!
Gino försöker mörda kojan. Jämför svanstippen med hans brors…
Vet inte om någon av dessa är Gino, men oavsett vilket … söta är dom!
Dessert kan man äta sittandes i matskålen.
Gino ligger underst i högen.
Gino fick komma ut för första gången, tillsammans med sin mamma. Det tyckte han var spännande och roligt och var bara nyfiken på allt nytt.
Ljuset var sparsamt så kameran hade svårt att hantera den supersnabba sex-veckorsvalpen.
Inkallningen är redan klar. Åtminstone när matmor kallar!
Försiktig upptrappning
Idag har jag lite försiktigt trappat upp från gårdagens juldags-koma.
Inledde dagen (nåja, jag åt frukost först) med att trimma Karlsson. Han använder fortfarande samma avledningstaktik när man försöker trimma honom på de lite mer ömtåliga ställena; han ställer sig på bakbenen, lägger frambenen om min hals och fullkomligt dränker mig i blöta pussar. Ganska gulligt, men inte så funktionellt. Åtminstone inte för mig. För hans del funkar det nog bra eftersom jag, åtminstone tillfälligt, slutar rycka honom i pälsen.
Klorna skulle klippas också. Som alla garvade show-artister har han nu utökat showen med ett nummer. Eller snarare lite specialeffekter. Tidigare har det ju varit höger framtass som han har varit rädd om. Det är han fortfarande. Minst lika mycket. Men han har varit tyst. Men, nu har han kommit på att man kan upphäva ett gällt dödsskri när matte klipper klorna på vänster framtass?! Ett skri för varje klo… *suck* Han låter som om man klippt åtminstone en centimeter in på pulpan och så är man inte ens i närheten. Men vad gör man inte för att underhålla husse och matte?
Dagens hundaktivitet har bestått i ett uppletande för Karlsson. Sex föremål i en bred (20 m?) korridor. Fem föremål löste han bra, förutom ett byte, men det sjätte var jobbigt. Det var en bit av en trädgårdsslang som han hade problem med, men det fixade sig till sist. Nu kommer han in och lämnar av alla föremål sittande vid sidan. Lite tugg är det, men jag tycker det blir bättre och bättre. Därefter tog vi en lydnadspromenad med träning av diverse moment under vägen.
Mitt engagemang i mellandagsrean har inskränkt sig till ett besök på ICA. Där var det inte mellandagsrea. Det var med andra ord ganska glest mellan kunderna. Tack och lov.
I övrigt har jag fixat och donat lite. Nu ska jag packa lite förnödenheter så att jag och K klarar oss ett dygn i Malmoe. Imorgon bitti bär det iväg för att välja ut Karlssons blivande lillebror. De kommer ju oftast att ha ett distansförhållande på ca 42 mils avstånd, men lillebror kan han ju vara ändå. Fast ska man hårddra det så är Karlsson halvmorbror till det lilla krypet. Krypets mamma och Karlsson är halvsyskon, dvs de har samma mamma – Lucia, eller Gibas Habanero som hon heter i stamtavlan.
Så nu är kamerabatterierna på laddning och minneskorten rensade så får vi se vad som blir.
Avslutningsvis en liten bild som visar att Karlsson fortfarande använder storasyster som ”kudde”. Lägg särskilt märke till svanstippen som sticker ut under K:s haka, det är inte hans skägg.
Dan efter dan-lista
- Läsa lite i någon julklappsbok. Kanske. Om jag orkar?
- Titta på en film. Kanske. Om jag orkar?
- Äta någon chokladtryffel. Kanske. Om jag orkar?
- Rensa plånboken från julklappskvitton. Gjort!
- Läsa lite i någon julklappsbok. Kanske. Om jag orkar?
- Äta lite julmat. Kanske. Om jag orkar?
- Gå promenad med hundarna. Förmodligen icke förhandlingsbart?
- Spela lite Bubble-Shooter. Kanske. Om jag orkar?
- Äta någon chokladtryffel. Kanske. Om jag orkar? Etc…
Att säga att luften har gått ur är ett understatement. Men det är därför jag älskar juldagen. Det är fullt tillåtet att göra … ingenting. Förutom hundpromenaden då. Vi har inte en massa släktmiddagar som skall genomföras på olika håll och kanter utan vi bara … är. Underbart.
Gårdagen gick i en faslig fart. På förmiddagen blev det ett traditionellt jul-spår till Iza. Jag tror faktiskt inte att hon spårat sedan tävlingen i slutet av september?! *rodnar* Det märktes dock inte. Hade lagt ett åkerspår med upptag på ca 10 meter. När jag stannade för att sela på fick hon syn på en katt (!) i kanten av åkern och blev mycket intresserad. Jag släppte dock på henne och hon gick (nåja, sprang) ut och tog spåret. En meter åt rätt håll, en meter åt fel håll (där hon sett katten), stannade upp och tittade efter den försvunna katten, suckade och konstaterade att spåret gick åt andra hållet och … valde rätt! Pussgurkan. Sen spårade hon som en klocka och hittade burkar med mattes hemlagade köttbullar, spårapporter och lite annat smått och gott. Och jag insåg fördelen med en spårhund i 27-kilosklassen. Man behöver liksom aldrig tveka på när hon är rätt.
Sen bar det iväg till svärföräldrarna för den traditionella jullunchen. Hem igen för att förbereda kvällens julmiddag hos oss och även den flöt på som den skulle, liksom julklappsutdelningen. Paketen innehöll diverse böcker, lotter och lite annat smått och gott. Det bästa paketet var dock det jag fick av jyckarna. Ett par Icebug-kängor! Surprise?!
Nu har tangenbordet f[tt spader s[ jag f[r nog sluta blogga… Bokst’verna i slutet av alfabetet, med prickar ;ver har tydligen lagt av, liksom alla tecken som inte ‘r bokst’ver…
F;rresten, mailen funkar igen … by the way.
Som vanligt igen
Igår kväll, en halvtimme innan det blev julafton, bestämde sig vädret helt plötsligt för att rätta sig efter SMHI:s direktiv. Termometern kröp över nollstrecket och julstämningen rasade raskt från träden i stora sjok… *djup suck*
Kunde det inte fått vara kvar i bara ett dygn till? Jag brukar inte lägga energi på att irritera mig över saker jag inte kan påverka men nu gör jag faktiskt det. Och jag fick stort stöd av Karlsson på sista kvällsrastningen. Han gick t o m så långt att han skällde högljutt på både träd och buskar som helt plötsligt betedde sig oerhört suspekt. Ja det var rent av så att man kunde tro att det dolde sig ett och annat monster (eller varför inte en dumpe?) där i mörkret.
Som grädde på julaftonsmoset har Telia bestämt sig för att jag inte ska kunna komma åt min mail?! Någon annan Telia-kund som har motsvarande problem? Eller har dom bara bestämt sig för att radera min e-postlåda? Det har dom ju gjort en gång tidigare, helt utan förvarning och anledning, så varför inte? Som en extra julklapp liksom? Inget förvånar mig…
Nä, nu får jag försöka rycka upp mig och sluta irritera mig. På julafton ska man väl vara snäll och glad, eller hur var det nu?
God Jul (igen)!
Tomten kan komma!
- Granen är klädd
- Skinkan är färdig
- Chokladtryfflarna är tryfflade. (Har ni en aning om hur kletig man blir?)
- Pepparkakorna är gräddade
- Huset är städat
- Risgrynsgröten är färdig
- Ris à la Maltan är förberedd
- ALLA klapparna är inslagna
Så nu kan tomten komma. Eller … det går lika bra med M, T, T och T.
Och det är 1,5 timme kvar?! Jag tror jag hinner duscha…
Favorit i repris
Eftersom jag inte hinner blogga (och det förmodligen inte är någon som hinner läsa här idag heller) så kan ju eventuella besökare underhålla sig med detta.
http://lizah.blogsome.com/2006/12/24/
Stressa lugnt!
Danföredanföredan-lista
Gjort:
- Sista (?) julmaten inhandlad. Och det var inte bara vi som kommit på den briljanta idén att handla julmat klockan åtta imorse… Men det gick ändå hyfsat smärtfritt.
- Hyllor uppskruvade i sovrummet.
- Lästa böcker nedburna från sängbordet. (Det var en försvarlig hög så det förtjänar faktiskt en egen punkt.)
- Olästa böcker uppburna till de nya hyllorna och sorterade efter genre och författare.
- Massor av konstiga saker som befunnit sig på ”fel” ställe är nu sorterade på ”rätt” ställe alternativt undanstoppade utom synhåll.
- Köttbullarna ”bullade”. Idag gick det bättre. Man är ju inte sämre än att man lär sig av sina misstag.
- Chokladtryfflarna tryfflade. Nåja, själva tryfflandet (?) ska ske imorgon, men smeten är färdig.
- Karlsson promenerad på aktivitetspromenad med uppletande och lite annat.
- Iza långpromenerad av husse.
Ogjort:
- Bära in granen (snart, bara jag samlat ”mod”.
- Slå in de sista julklapparna (idag, om jag hittar alla?).
- Skinkan (i morgon).
- Pepparkakorna (i morgon, degen är klar).
- Städa (i morgon). Men nu pratar vi inte regelrätt ”jättejulstädning” utan enbart så att de publika utrymmena ser hyfsade ut på ytan.
- Klä granen (i morgon).
- Fixa till en trevlig uppesittar-kväll med gröt och lite annat tillsammans med M, T, T och T.
Och sen är det säkert lite till som jag har glömt…
Självklart kommer här ytterligare några bilder på vår ytterst lokala julstämning. Det är väl alltid någon som blir avundsjuk. SMHI hotar dock med plusgrader på julafton… Men å andra sidan har det inte varit minusgrader här på flera dagar enligt dom så den som lever får se.
Vår björk har konverterat till hängbjörk?!
Gör sig mycket bättre med frost på än utan!
Visst är naturen fantastisk!?
(Och även min kamera, ibland)
Liten terrier väntar på inkallning.
Liten terrier tränar ”stå”.
Liten terrier springer järnet!
En tidig julklapp!
För en stund sedan ringde veterinären ang. Iza provsvar (som jag skulle fått i måndags). Njurvärdet är helt OK!? Underbart, men det var inte bara jag som var förbryllad utan även veterinären. HB är fortfarande lite högt. Varför hade hon inga direkta svar på, och det är inte alarmerande på något sätt, så tills vidare får det vara så. Och det känns onekligen skönt att slippa ge Iza en säck dietfoder i julklapp. Roligare klappar finns ju.
Cystan (eller vad det är) vid juvret skall dock bort någon gång efter nyår, det var vi överens om.
I övrigt konstaterade jag nyss att det kanske ändå är dags för de där nya, progressiva, glasögonen? Efter att ha slängt en dubbel sats köttbulle-smet som mest liknade köttsoppa och inte ens gick att transformera till hundgodis. Och då kollade jag ändå receptet TVÅ gånger, för jag tyckte det verkade vara en stor mängd av den ”blöta” ingrediensen. Och läser lika idiot-fel båda gångerna! 
Plötsligt händer det!
I eftermiddags, när det var dags för julgransinköpet, kände jag mig som om jag var med i Triss-reklamen. Brukar undvika att handla julgran tillsammans med husse eftersom vi aldrig tycker samma lika, men transportfrågan gjorde ett samarbete nödvändigt i år.
Och … 35 sekunder (jag underdriver icke) efter att vi klivit in på granförsäljarens område får jag syn på en fin gran. Går dock vidare för att kolla det övriga utbudet och under tiden rycker husse tag i DEN granen!!! 10 sekunder senare hade vi bestämt oss! Det är definitivt nytt personligt rekord och frågan är om det inte är nytt Borås-rekord också?
Här är för övrigt rimfrosten kvar. Men jag måste revidera det jag skrev igår. Det handlar inte om ”några kilometer” härifrån för att det ska vara totalt höstmörker utan rimfrost. Det är ca 1 kilometer bilvägen och 500 meter fågelvägen. Ett himla mystiskt men mysigt naturfenomen. Och jag måste naturligtvis sätta in en nytagen bild idag också.
Och nu har jag jullov. I 11 (elva) dagar. Fatta det den som kan?
God Jul!
Nu är det bara timmar kvar. Sen är det jullov. Inte från bloggen, men från jobbet. Och det ska bli sååå skönt!
Julkort och julkort
Jag skickar många julkort. Och jag får många julkort. Efter att under mina första 30 år levt en tämligen ambulerande tillvaro så är det många gamla kompisar som skall kommas ihåg. Det är, i flera fall, den enda kontakten vi har men den är ändå värd att upprätthålla.
Vad det gäller mina cybervänner så har jag valt att hålla det på det digitala planet, annars skulle jag snabbt ramla utför ruinens brant. Men, två av mina cybervänner (även om jag träffat båda IRL också) har skickat mig ”riktiga” julkort, och det värmer lite extra. Idag kom det ett kuvert adresserat till: Lotta (efternamn) m. maken (förnamn) Borderterriern Karlsson och schäfern Iza.
Tack Annette! Och tack Mysla (även om det tog ett tag innan jag fattade vem det var, är ju inte ”van” vid ditt riktiga namn. ).
Idag har jag farit omkring som ett torrt skinn både på jobbet och efter jobbet. Husse har varit hemma idag och promenerat hundar så jag passade på att handla första ”delen” av julmaten. Dvs det jag kom på spontant. Sen får det bli kompletteringshandling i helgen. Tanken var att julgranen skulle köpas också men husse fick rycka ut och salta (surprise?) och jag har ingen möjlighet att få hem den med min bil.
Själv vårdar jag rimfrosten så gott det går. Temperaturen pendlar runt 0°. Här är det väl ca -1° och bara några kilometer härifrån är det +1° så det är nog mer tur än skicklighet om vi får behålla den fram till jul. Vågar inte chansa på att den är kvar till lördag, när jag är hemma i dagsljus, så jag tog ytterligare några blixtbilder ikväll. Det finns inte en chans i världen att återge hur vackert det är på små bilder i en blogg, men håll till godo ändå. Och jag vill påpeka att det alltså inte har fallit en gnutta snö utan allt är frost. Mäktigt!
Igår efterlystes det en bild på Karlsson, draperad över mina vrister på fotpallen, tuggandes på sitt tuggben. Här kommer den. Proceduren upprepade sig igår kväll och då var kameran beredd.
Ser det bekvämt ut? Näää…
Mot Sherwoodsk …
… nä, diskbaljan och tomteverkstan var det visst?
Kökslydnad
Idag har jag inhandlat två nya tungapporter. Inte för att K kvaddat den första. Den dyra. Den riktiga. Utan för att jag i lördags insåg att det finns en annan sort tungapporter. I julklappsracet 1.0 fick jag nämligen två hantlar. 1-kilos, vadderade med neoprene. Perfekt för ömtåliga tår och parkettgolv. Tyvärr blev jag av med dessa till till T den äldre i racet 1.5 där vi stjäl julklappar hejdlöst av varandra.
Idag, i Gällstad, sprang jag dock på exakt likadana och plockade snabbt upp plånboken. Dyra var de inte heller.
Nu har vi alltså tränat tungapportering i köket. Och det gick alldeles lysande. Eller, nåja, nästan. Tyngden var åtminstone inget problem och inte ingångarna heller. Det var väl själv gripandet som kunde bli lite hur som helst eftersom den lilla terrierkäften även kunde gripa i ena änden utan problem. Men den möjligheten kommer ju snabbt undanröjas med den korrekta apporten. Kan för övrigt inte begripa varför en 1-kilos tungapport har exakt samma dimensioner som en 4-kilos? En schäfer som har mycket bredare mun kan ju ha fullt sjå att balansera den, och så ska en liten hund klara samma bredd även om vikten är lägre?! Träapporter och metallapporter är ju komprimerade. Varför inte tungen???
Dessutom blev det ett pass i vardagsrummet med växlande av position från sitt till stå. Där verkar poletten också ha ramlat ner.
Färdig!
Japp, då är ALLA julklapparna inköpta. Tror jag? T o m klappen till svärfar är inhandlad. Vi har, klokt nog, bestämt att bara köpa ”små” klappar, åtminstone räknat i pengar, och det gör inte det hela enklare men nu är det gjort.
Tog ledigt ett par timmar på eftermiddagen och gjorde ett race till Gällstad där de sista inköpen klarades av. Köpte även några klappar till mig själv, men jag tänker inte berätta vad, för det är hemligt.
Nu är det ”bara” huset och maten kvar. Huset befinner sig en stadigt nedåtgående spiral men jag har på känn att det vänder uppåt framåt lördag. Och maten? Ja det löser sig nog, det också.
Julefrost!
Vi har inte fått någon julesnö, men under natten har ett helt sagolikt ”lager” rimfrost lagt sig över min del av världen. Nu ser min favorit-buske (utanför altanen) ut så här:
Svårt att få till skärpan med blixt, men man får åtminstone en aning. Oerhört vackert är det iaf, och mer vitt än så här behövs inte för min del!
Nackdelen med frosten är att husse aldrig är hemma utan jagas av Vägverket. Igår kväll var han ute och jobbade och uppenbarligen har han varit hemma en stund i natt för att sedan bli utringd igen! Tydligen ”lider” jag för tillfället av en god nattsömn för jag har inte märkt varken hemkomst eller utryckning!? T o m Karlsson har nu fattat att man inte behöver skälla när husse kommer hem mitt i natten. Förra vintern var det värre med det…
Igår kom den saknade skruven och ”mojängen” till fåtöljen så den är nu ihopskruvad och invigd. Karlsson tycker fotpallen är jättemysig och tillbringade större delen av kvällen igår med att balansera på mina ben från pallen till mitt knä – till pallen – till mitt knä – till pallen… Och när han inte gjorde det så låg han tvärs över mina vrister och tuggade på sitt tuggben. Det såg fruktansvärt obekvämt ut men han trivdes tydligen?
Nu skulle jag bara behöva husse hemma en kväll så att jag kan få upp hyllorna jag köpt till vardagsrum och sovrum. Jag har nämligen minst en hand för lite för att ge mig på det projektet på egen hand.
Julen förklaras härmed inställd!
Jag har inte tid!
Jag spelar Bubble Shooter!
Med en portion fantasi och en dos god vilja kan man få de förb****de bubblorna att se ut som Piffs och Puffs julgranskulor på julafton, och då kan man för en liten stund tro att man faktiskt ägnar sig åt julpyssel. Så det så!
Det lustiga i historien är att … jag spelar inte dataspel?! Men en gång, ungefär vartannat år, hittar jag av en slump något sån’t här (fullständigt meningslöst) och sen är jag fast. Den här gången är det Mårr som är den skyldiga och alla klagomål på icke existerande julmat, aggressiva dammråttor, uteblivna paket och inställda hundpromenader kommer att vidaresändas till henne.
Bara så att ni vet…
Förvirringen är total?
För egen del är det inte mer förvirrat än vanligt, men i övrigt så kan man börja undra.
Det började utanför den stora ICA-butiken idag, mitt på dagen, en söndag i december i Borås. När jag står och ”kvitterar ut” en kundvagn kommer det helt plötsligt en tjej och ”slänger” en cykel rakt in i kundvagnarna, tittar förtjust på cykeln hon just slängt och smiter runt hörnet på blomstervagnarna som stod intill. Sen hör jag någon upprört skrika på andra sidan; ”Är du inte klok? Vad gör du? Slår du mig i huvudet?”. Samma tjej har alltså rusat iväg och slagit till en intet ont anande kvinna som var på väg in i butiken. Sen står tjejen där, med hörlurar på huvudet, och väser; ”det är tid att älska” eller något i den stilen. Eftersom det attackerade paret efter viss diskussion valde att glida iväg in i butiken gjorde jag detsamma, och när jag kom ut var tjejen borta. Egentligen borde man väl ha ringt polisen, för uppenbarligen mådde hon inte bra och hade väl behövt omhändertas för någon form av vård för att inte åstadkomma mer skada. Men eftersom de som verkligen blivit utsatta själva inte gjorde något så…?
Andra beviset på den totala förvirringen kom på eftermiddagens promenad med Karlsson. Vi mötte en kvinna som gick med stavar. Jag hälsade. Hon hälsade. Sen möttes vi igen ca 8,5 minut senare och hälsar igen. Sen säger hon; ”Ja… nä… det var väl inte du? Jag mötte en kvinna med en hund där borta, men det var väl inte du?”. ”Jo, det var det” svarade jag. ”Jaha, då är allt i sin ordning då” svarar kvinnan och stavar vidare. Och där stod jag som ett frågetecken? Och om jag inte varit ”samma” hade något varit i oordning då?
Tredje beviset på förvirring var Karlsson, när vi spårade i förmiddags. Tror att det var en kombination av ny spårsele, många täta vinklar i början och frost som precis höll på att tina men det är ju egentligen ingen ursäkt. Möjligen en förklaring. Han missade en pinne. Och en pip!!! Det är första gången det hänt… Får väl hoppas att det var en tillfällig svacka. Här kommer iaf en bild på nya spårselen. Den känns lite stor på längden och runt bålen, men det är väl läget över manken och mot bröstbenet som är det viktigaste och där sitter den perfekt. Mindre storlek finns inte, och han behöver den här för att jag ska få den över huvudet på honom. Vi testar med den här så länge och funkar det inte får jag måttbeställa.
Fjärde förvirringen är vardagsrummet. TV-bänken är nu på plats (och alla prylar fungerar). Ska jag få plats med min fåtölj var vi dock tvungna att möblera om. Dvs byta plats på tvåsits-soffan och tresits-soffan samt vrida bordet 90°. Det känns jättekonstigt och inte naturligt egentligen, men rummet är väldigt svårmöblerat och det går i princip inte att göra på något annat sätt om allt ska få plats. Vi får väl se om förvirringen avtar och jag vänjer mig?
Gårdags-kvällens julklapps-race var jättetrevligt med god mat och goda vänner, men gav ingen större utdelning i form av julklappar. Vi spelar alltså tärning om julklapparna och får man en 6:a så får man stjäla vad man vill av de andra. Ett tag såg det riktigt bra ut, men … det gick över. Med mig hem hade jag; två kortlekar och ett ljus i form av en ganska anskrämlig snögubbe. Husse fick med sig en ljuslykta som iofs var ganska läcker. Men nästa år tar vi rubbet.
Avslutningsvis en bild som visar att det finns ljuspunkter även en dimmig, mörk och snöfattig decemberdag.
Ibland gillar jag min kamera! Såna här bilder är den rätt bra på. Hundar i rörelse däremot är värre…
Amatörernas afton
Det var så vi kallade julbordskvällarna i december, när jag jobbade inom polisen. Dessa kvällar när ”Svensson”, som inte varit ute på krogen på ett helt år, skulle ut och supa skallen i bitar och göra upp med chefer och arbetskamrater om alla oförrätter under året. Helt klart kunde det vara mycket stökigare en fredag i december än på självaste nyårsafton. Det blir lätt så när ”amatörerna” släpps loss.
Numera är jag ju själv en amatör vad det gäller att gå på krogen, men det brukar tack och lov inte yttra sig på det sättet utan snarare i att jag på ett mycket tidigt stadium börjar gäspa stort och dricka Ramlösa. Så även igår. Lyckades dock ”klamra” mig fast ända fram till 23-snåret! Då hade jag även tröttnat rejält på att se vissa i sällskapet ”fjäska” (kan man kalla det om man vill vara snäll) för de nya cheferna och slänga sig runt halsen på desamma. JAG FIXAR INTE SÅNT! Varken att göra det eller att titta på. Basta!
Nåväl, hemma tidigt innebär att man kan gå upp tidigt, eller åtminstone tyckte hundarna det. Så vid 7-tiden var vi igång, som vanligt. Sen kan jag inte påstå att jag fått så herrans mycket gjort, men en del julklappar har slagits in, och några till är på gång. Köksbordet ser för tillfället ut som tomtens verkstad. TV-bänken är också (nästan) ihopskruvad med visst biträde av husse. Behöver dock hans muskelstyrka till några motsträviga skruvar så än är den inte på plats. Och när den väl är på plats återstår det kritiska skedet när ”högen” med boxar, DVD-spelare, video och TV skall flyttas över, och sladdarna ska hamna på rätt plats igen. Men det vill jag inte tänka på nu…
Ikväll bär det iväg på julklapps-raceglöggfest. Det blir nog trevligt. Åtminstone är det tillsammans med människor jag tycker om och har valt att umgås med, i motsats till gårdagens tillställning.
Dagens klokspråk:
Det är inte vad man äter mellan jul och nyår som har betydelse för hälsan. Det är vad man äter mellan nyår och jul som spelar roll.
(Fritt citerat ur ICA:s Buffé. Man kan hitta klokspråk på de mest märkliga ställen. )
IKEA-expressen och veterinären
Idag har jag alltså flängt omkring som en skållad iller. Först till djursjukhuset i morse och lämna urinprovet innan det blev för gammalt. Sedan direkt till tandläkaren och hem igen. Efter en timme packade jag in Iza i bilen och for iväg för det “riktiga” besöket. Som utlovat blev hon hämtad på parkeringen av klubbkompisen S som hon känner sedan tidigare. Hon (Iza alltså) tog över huvud taget ingen notis om att jag inte gick med utan skulle bara in-in-in… Hon är lustig den jycken. Sååå himla kul kan det väl inte vara på ett djursjukhus?
Nåväl, blodprovet blev taget under städade former (enligt hörsägen). Dock fick jag inget svar på det innan besöket var över. Urinprovet var dock OK, koncentrationen var precis på den nedre delen av OK-skalan. Hon dricker ju mindre vatten nu sedan skålen är omplacerad och det inte är lika lätt att dricka i “förbifarten”. Det första som hördes om blodprovet var att HB:t fortfarande var högt men det var inte säkerställt. Njurvärdet hördes inget om alls. Besked får jag i början av nästa vecka. Är det fortfarande knas på HB och njurvärde får vi testa med njurdietfoder ett tag och se om det rättar till sig.
Cystan (eller vad det nu är) vid ljuvret ska tas bort någon gång efter helgerna. Det känns bra att bli av med den eftersom ingen kan säga säkert vad det är.
Vi diskuterade även Karlssons hals. Ska ge honom Rimadyl i någon vecka och se om han blir piggare (gud hjälpe mig!) och således är påverkad av att tonsillerna är svullna. Jag har svårt att tro att det blir någon skillnad men det kanske kan ge en aning? Ev. operation av honom får också vänta tills efter alla helgerna.
När detta var avklarat åkte jag hem och lämnade av Iza och … åkte iväg igen. Den här gången var det IKEA i Göteborg som var målet. När jag klev in genom dörrarna kopplade jag på den manliga shopping-sidan av min personlighet och höll en relativt jämn fart (express-fart) genom varuhuset och hämtade vad jag skulle ha. Och lite till. Några impulsköp blev det iaf. Jag fick tag på den fåtöljen jag tänkt mig (som tydligen är en julklapp från husse? nu slapp han lindrigt undan igen!) , den tillhörande fotpallen, några hyllor och lite annat smått och gott + några julklappar (och några glödlampor och lite värmeljus).
En knapp timme efter att jag landat på parkeringen ställde jag mig i kassakön! Den var dessutom angenämt kort. Det är helt klart värt några timmars kompledigt för att slippa frekventera denna inrättning på helgerna.
Kunde inte undvika ett besök på Huveröds som ligger nästan vägg-i-vägg. Och där – där hängde den! En Björkis nome-sele i storlek 0 (noll). Försäkrade mig om möjligheten att kunna lämna tillbaks den via posten om den inte passade och sen slog jag till. Har ju i ett års tid tänkt beställa en sån från Björkis eftersom jag inte hittat den storleken i någon butik, men inte fått tummen ur. Men nu har vi den! Och den passade! Så nu MÅSTE vi spåra i helgen. Foto kommmer, men det får jag ta utomhus för att den lille terriern inte ska se alltför sur ut.
När jag kom hem igen skulle jag skruva ihop fåtöljen och se då var det inte lika roligt längre. Då var det “back to the 80’s” liksom. Det fattades en skruv och en “mojäng”. Det var länge sedan jag råkade ut för det, men å andra sidan är det länge sedan jag handlade “skruv-möbler” på IKEA också. Ringde kundtjänst och de skickar det som fattas, men jag lär inte ha det förrän tidigast i början på nästa vecka. Så lite sur blev jag allt.
Nåja, jag har väl en del att pyssla med ändå. Nu ska jag gå ut och olja andra sidan på den blivande TV-bänken, och sen ska jag skriva adresser på 52 julkortskuvert, och slå in julklappar till julklappsraceglöggfesten på lördag, och slå in julklapparna som ska skickas med posten och … i morgon kväll är det bowling och julbord med jobbet och jag är inte det minsta sugen på att gå men känner att jag ”måste” eftersom de nya ägarna ska vara med… *suck*
Avslutningsvis något lite roligare. En bild från valplådan hos Öresunds kennel. Bilden har några dagar på nacken, men de är rätt söta ändå, de tre hanarna.
Om allt går som det ska så är jag där om ca två veckor och ska välja en av dessa sötnosar. Stalltips någon?
Som en semla…
…ser det ut ute nu. Det har nu snöat i ett dygn ca, men bara små, små, yttepyttesmå flingor som lagt sig tillrätta ungefär som florsockret på en semla. Faktiskt en helt acceptabel snömängd.
(Tandläkarbesöket är nu avklarat. Besiktningen gick igenom utan anmärkning och den ”trasiga” tanden får fortsätta vara trasig så länge den inte ger mig besvär, vilket den inte gör i nuläget. Tack för det, där sparade jag några tusenlappar. Nästa punkt på programmet är veterinärbesök med Iza om en timme. Hoppas det resultatet blir lika glädjande.)
Lussehund
Lussekatter har väl de flesta hört talas om. I Borås håller vi oss dock med officiella lussehundar. Klubben medverkar alltid i kortegen i samband med kröningen av Borås Lucia och ikväll var det dags för det årliga spektaklet. Fyra schäfrar drog vagnen med klubbens egen lill-Lucia och sen kom resten av gänget. En salig blandning av olika raser men det var ganska tunnsått med just brukshundar. Inte ens jag hade tagit med mig den ”riktiga” brukshunden utan släpade även i år med den något mer lätthanterliga terriern.
Många av hundarna var utspökade i röda täcken, renhorn och tomteluvor men Karlsson fick nöja sig med spårselen klädd i glitter. Och lika glad var nog han för det. Tyvärr surar han som vanligt när det ska fotas med blixt så detta var det bästa jag fick till, men annars skötte han sig riktigt bra.
Ha nu en trevlig Lucia! Drick inte för mycket glögg och ät inte för mycket pepparkakor och lussekatter. Själv ska jag vara ledig och roa mig med tandläkarbesök, veterinärbesök och en utflykt till det stora möbelvaruhuset i Göteborg…
*****************
Tillägg; det kom en kommentar från Karlssons gammelmatte som påminde mig om att Karlssons mamma faktiskt har namnsdag imorgon. Grattis Lucia!
Det mesta är lite trasigt
Njae, så illa är det väl inte, men mycket är det … som är lite trasigt.
Datorn är inte ens lite trasig, den är mycket trasig. Efter att ha tillbringat förra veckan hos ”doktorn” är den nu tillbaks där för byte av hårddisk. Jobbets bärbara är med hemma så det är därför jag kan uppdatera här.
Bilen är lite trasig. Ska till doktorn på tisdag.
Tanden är kanske trasig? Ska till tandläkaren på torsdag för kontroll och då får vi se hur illa det är med min spökande tand.
Ögonen är lite trasiga, eller rättare sagt är det kanske dags för nya glasögon? Ska boka tid hos optikern för undersökning.
Hundarna är lite trasiga. På torsdag ska Iza till veterinären för nya prover. Karlsson tonsiller är som dom är, utan bakterier. Så nu bryr jag min hjärna med hur jag ska göra där. Har han ont? Det verkar ju inte så men hur ska man veta? Tydligen kan åtminstone människor leva sitt liv med svullna tonsiller utan att ha ont, men det är ju värre att veta med en hund. Hur det än blir så blir det ingen operation före jul.
Huset kanske är lite trasigt. Eller mycket? Har fortfarande inte fått taget prov för hussvamp men ska ringa Anticimex imorgon.
Karlssons fjärrdirigering som var klockren för några veckor sedan är trasig. Han har insett att det där med kommandon är klart överskattat och sätter sig och (företrädesvis) lägger sig i en farlig fart innan jag varken hinner ge kommando, berömma eller klicka. Nu ska vi träna stadga i sittandet.
Tja, det var väl ungefär det jag kan komma på nu som är ”trasigt”, men det dyker säkert upp något mer snart.
Igår kväll var jag och K på klubben och tränade lite. Då fick matte visa prov på flexibilitet. Vi körde fjärren och jag stod följdaktligen några meter framför honom när en kompis helt plötsligt körde inkallning med sin schäfer, några meter bakom K:s rumpa. K hade precis lagt sig, utan att ha fått kommando, men istället för att framhärda med sittandet bestämde jag mig raskt för att byta moment till ”platsliggning med störning”. Och det skötte han med den äran. Han tittade på schäfern men inte en tendens till att resa sig. Efter att ha levt med Iza i några år blir jag överlycklig av sån’t. Det måste vara skönt att ha en lättroad matte.
Nu kom jag förresten på något mer som verkar vara trasigt:
Mina kommentatorer! Det har plötsligt glesnat betydligt bland kommentarerna. Praktiskt taget de enda som lämnat kommentarer sista dagarna är två ”tjommar” som jag inte känner. Den ena heter något som börjar på Vi och slutar på agra. Den andra börjar på Tram och slutar på adol. De kommenterar ivrigt, ett och samma inlägg hela tiden, och varför ”dom” fastnat för just det förstår jag inte. Det lustiga är att 90% av deras ”kommentarer” fastnar snyggt och prydligt i bloggens skräppostfilter men 10% slinker igenom. Förstår inte varför?
KOMMENTERAT